Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 AXEL KOCK.
ATS 1613
dels är likheten mellan arla och särla betydligt större
än mellan arla och sipla, dels var arla under 1700-talet
ett föga gångbart ord, under det att sipla under
medeltiden var i fullt bruk. Härtill kommer att något arla
utanför den en gång anträffade frasen arla och särla
icke påvisats.
För öfrigt måste en ombildning sådan som den af
Lind antagna öfver hufvud betraktas såsom abnorm, och
enligt min uppfattning kan sirla nysv. särla förklaras på
ett enklare sätt.
Jag härleder det från ett äldre *sidrla, afledt af
kompar. slör »senare»; jfr isl. siparla »sent»: kompar.
sipar »senare»1. Att man i fsv. haft kompar. siper
»senare», skall jag straxt nedan visa.
*siörla har blifvit sirla med förlust af ö framför r,
liksom isl. *lyÖrêttr öfvergått till lyritr, piöörekr till piöreh%
Hrøörlkr till Hrørlkr etc. (dylika fall t. ex. hos Bugge i
Antiqvarisk tidskrift V, 41). Förlusten af ö framför r är
som bekant mera sporadisk; orsaken till att den
genomförts i si(ö)rla är säkerligen den, att ö här efterföljdes af r,
som åter efterföljdes af en annan konsonant. I Beitr. XX, 128
har jag nämligen haft tillfälle framhålla, att på liknande
sätt </A förlorades framför r, efterföljdt af annan konsonant,
i isl. fagrlikt > färlikt, äldre nysv. lögherdagh (löghrdagh)
> nysv. lördag. Jag erinrar äfven om förlusten af r i
ljudförbindelsen rn, efterföljd af konsonant: Arnbiorn >
Anbiorn, men Arnulwer etc. (Kock i Arkiv NF V, 149).
Redan i sen fsv. uppträder jämte sirla formen se er la,
serla; seerlaregn förekommer i Gustaf I:s bibel. I Serenius’
svensk-engelska lexikon (1741) stafvas serla, och ännu
Westes ordbok (1807) upptar särla med hänvisning till
1 Rietz s. 562 yttrar: »Fsv. serla (smdr. af sidarlà), adv. sent»;
Aasen, Ordbog s. 648: »Det sidste [det hardangerska sirle] er egentlig
siderlege (el. sidarlega); GN sidarla, sidla; jfr. sid, adv.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
