Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 17: 2 ENLIGT DE SVENSKA LANDSKAPSLAGARNA. 37
Förutsättningen för den i § 1 föreskrifna
rättsproceduren är tydligen, att anklagelsen afser verklig anstiftan.
I pr. åter hvilar anklagelsen endast på en juridisk fiktion.
Den dräptes arfvingar tillerkännas där rätt att efter tycke
anklaga hvilka de vilja bland dem som dräpt såsom
’radbane’, ’haldbane’ och ’sänder dråpare’, utan att den
faktiska delaktighetsgraden behöfver motsvara den i
anklagelsen angifna. Ett oundgängligt villkor för att dessa
anklagelser rättmätigt skola kunna framställas är, att den
anklagade närvarit på dråpstället1. Att detta gäller äfven
’radbanen’, är ett för SödL säreget drag.
Enligt § 1 skall den som anklagas för att ha
anstiftat dråp värja sig med tretolftered. Detta gör troligt, att
straffet varit betydligt högre än ’radbanens’ tre mark,
och synes närmast antyda en bot af 40 mark2 eller högre.
Slutorden i § 1: ’eller böte för hvarje af dessa brott med
den därför stadgade bötessatsen’ synas också böra tolkas
såsom åläggande anstiftaren att betala samma bot som
gärningsmannen, hälst som någon särskild anstiftarbot för
slagsmål eller sårande ej finns i lagen stadgad3.
Dessa bestämmelsers uppkomsthistoria torde endast
kunna skrifvas på ett sätt. Det förefaller nämligen tydligt,
att gången varit den, att då stadgandena mot ’radbane’,
’haldbane7 och ’sänder dråpare’ uppfattats som en blott
form för utkräfvandet af en skälig ersättning till käranden,
har det rättfärdighetskraf, som fordrade straff mot
anstiftaren, framkallat ett återupplifvande af straffet för det
åsyftas i bestämmelserna i pr. mot ’radbanen’ och i § 1, är äfven,
att termen ’radbane’ ej användes på sistnämda ställe, utan att man
där tagit sin tillflykt till en omskrifning.
1 Jag stöder detta på varianten i cod. B, jämförd med ofvan
aftryckta ställe i ÜL och med VML II MB 9: 3, 4; MEL Dr VL 21.
2 Se t. ex. stegringen i edgärdsmännens antal alltefter
bötesbeloppet i ÆB 5: 1, BB 2: pr, 5: 1.
3 Jfr härmed ÆB 6: 2, 3 om makars anstiftan af hvarandras brott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
