- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Adertonde delen /
1:275

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Högst märklig är Kalmarsundsområdets ställning.
Redan under järnålderns tidigare skeden synes Oland
hafva intagit en viss grad af sjelfständighet,
hufvudsakligen beroende på öns förbindelser mot söder och sydöst,
och detta förhållande fort varar till tiden omkring år 500.
Efter denna tid inträder en förändring härutinnan, i det
att Oland och den midtemot liggande delen af det
svenska fastlandet bilda ett arkeologiskt helt, som mindre än

“ i

förut skiljer sig från Mälarområdet.

Bornholm är icke såsom de ofvan berörda distrikten
utmärkt af mer eller mindre säregna fornsaker.
Forn-saksgrupper bekanta från Bornholm men icke eller
mycket sparsamt från Kalmarsunclsområdet och Gotland äro:
rektangulära fibulor, nålar med omvändt kägelformiga

O " ~ C

hufvuden, spiralarmringar och ringar med vågformig
dekoration af tidig typ.

Hvacl de få nål ar ne af sagda form beträffar, torde
det vara för tidigt att uttala sig. Deras förekomst i södra

O o

Tyskland synes tyda på ett vidsträcktare utbredningsområde.

Rektangulära fibulor af stadium I och II äro
kända från Skane (3 exemplar), dessutom äfven ett från
Oland (Teckningar frän Kalmar museum, fig. 33), af sen
typ från det västliga Danmark. Beslag af sådan art, att
de kunnat gifva upphof till rektangulära fibulor, äro
kända både från Oland och Gotland. Tydligen kan det

J o

enkla apterandet af dylika beslag, hvilka på Bornholm
visa sig omkring år 600, ha försiggått alldeles spontant,
liksom fallet är med D-formiga fibulor. Förvandlingen

O C?

af ornament eller beslag till fibula var, såsom ofvan
berördt, öfverhufvud i länderna vid Östersjön en mycket
vanlig företeelse.

Spiralarmringarne på Bornholm skulle visserligen
kunna hafva utgått direkt ur äldre dylika af guld, lik-

O J C ’

som exempelvis äfven de flata själländska
exemplaren. De bornholmska ringarne, af hvilka flertalet äger

O 7 C

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/18/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free