Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksamhet under år 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Jag mal i år
Och jag mol i fjol.
Ingen tull fick jag då;
Silkesvippadt, krusadt hår,
Silke är mitt öde.
Jag är väl inte Kungens moder,
Men jag är väl Kungens syster.
Mal så mycket som mig lyster,
Brygger öl,
Bränner vin,
Väntar gäster hem till mig. —
Kom in! Kom in, mågen min!
Skall du få igen (namnet) hustru din!
Vara hur hon vara må,
Fattig eller riker,
Riker och så balder;
Intet vet jag hvad (Lasse) våller.
Den, hvars namn sålunda blifvit nämndt, svarar utanför:
Tack och tack, kär Moder min!
För gåfvan J mig gifvit hafver.
Det så vill jag Eder svara
So in mig gåfvan synes vara:
Hon är som en vallmoros,
Hon är god att sofva hos.
Eller
Hon är som en gammal dörr
Det är bäst bli utanför,
alltefter den svarandes tycke och smak, ty uti dessa
liknelser, hvilka lemnas åt den svarandes egen
uppfinningsförmåga, ligger lekens hela intresse, då flickorna
deraf erfara huru högt eller ringa de äro i »gätet» hos
gossarne. Naturligtvis, om leken fortsättes, blifver det
sedermera flickornas tur att gå ut och gengälda
gossarnes mer eller mindre blida omdömen, och den malandes
ord lämpas dä derefter. — Den andra eller Moderleken är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
