Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlemningar i Norrland: - 1. Öfversigt af Ångermanlands fasta fornlemningar. Af Karl Sidenbladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
umgälla sina brott. Denna fromma mening är väl hemtad
och lokaliserad ur Gamla Testamentet — såsom den
enda af allmogen delvis kända bok, som upplyser
något om äldre tider —, der t. ex. i Josua 7:26
omtalas ett stenröse öfver Achan, 8:29 ett sådant öfver
konungen i Aj. Om den ursprungliga meningen, att
vara begrafningplatser, upplysa kumlen bäst sjelfva.
Redan rösenas seregna beskaffenhet gifver en vink äfven
från det yttre, att ej, ett alldagligt eller sinligt behof
manat arbetarne till all denna flit och ordning. En
blick i rösenas inre, hvarest ett särskilt rum genom den
täckta hällkistan är beredt, kommer en att ana den i
sin fromhet så nitiska menniskans tanke: sit tibi terra
levis. Och undersöker man litet närmare hvad rösena
och hällkistorna innehålla, får man full klarhet. Man
finner nemligen ofta, att den plats, på hvilken kumlet
hvilar, bär ovedersägliga spår af bränning och att det
gruslager, som ligger i dess botten dels är brändt dels
innehåller multnade träkol och flisor af brända ben.
Största mängden af kol och benbitar anträffas i kistans
botten, men äfven under det öfriga röset finnas ej
sällan samma lemningar efter en kropps förbränning. Är
det ett kummel utan kista, har man säkrast i midten af
det benen och kolen. Med ledning af flere hundra mer
och mindre noggrant undersökta kummel menar jag,
att begrafningen i de fall, då liken brändes, tillgått
sålunda. Å någon, enligt det förut angifna, lämplig plats
har ett bål uppförts, hvarpå man lagt liket. Sedan
kroppen af elden helt och hållet blifvit förtärd med
undantag af några obetydliga bitar af benen, hafva dessa
med kol och bränder sopats tillsammans. Derefter reste
man upp omkring de samlade qvarlefvorna kistans
sidohällar, hvilka täcktes (först med näfver och sedan) med
takhällar, och kastade till sist ett röse öfver det hela.
Saknas kista, har röset blifvit kastadt öfver kroppens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
