Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utdrag af Antiqvitets-Intendenten P. A. Säves afgifna berättelse för år 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
BERÄTTELSE FOR AR 1863.
115
Då man för de hotande takhallarne ej vågade rubba
och närmare undersöka den stödjande mullmassan längs
den lutande vestra väggen, börjades gräfningen i
graf-vens norra ända. Gafvelhallen, som var 4 alnar 10 tum
lång, 2 alnar hög på kant, men blott 8 tum tjock och
dertill afbruten midt på, uthvälfdes, sedan jorden
utanför blifvit undangräfd, hvarvid redan 18 tum under
jordytan anträffades spridda menniskoben. Som den
nord-vestra vägghallen här lutade ännu mera, var grafven i
jordytan blott 1% aln bred. Dess innehåll bestod
öf-verst af mull och kullersten till lV2 alns djup, derunder
var 12 tums stenfri matjord och sedan på djupet alf af
gul sand och något lera. Grafven uppgräfdes här till
2V2 alns djup, hvarvid man dock mest måste följa den
östra sidan, då man snart såg", att gånorgriftens bredd
var indelad i särskilda grafrum, medelst smärre resta
kalkhällar, som dock alla lutade åt öster af
påtryckningen ofvan och vester frän. Vid undersökningen i
inullen fann man 2 alnar under jordytan en menniskoskalle,
liggande på ansigtet, med mycket låg panna och ännu
fastsittande, nästan vinkelrätt utstående näsben (*), en
ben-nål, 273 tum lång, med afbruten spets och hål
genom storändan, liggande hos liket i andra rummet från
norr, på grafvens östra sida, äfvensom tvenne skallar
öfver hvarandra med nedtryckta käkar och tandrader —
allt äfven här sammanblandadt med spridda skallar,
ryggkotor, rörben, hälben o. s. v. Vid liken funnos alltid
skifvor af svartskiffer. Att få se något helt
sammanhängande lik eller att erfara dess verkliga ställning var
omöjligt, men då griften åtminstone i norra ändan
syntes alldeles orörd, har väl likens sönderbråkning skett
genom tryckningen från vester. Då man ej vågade för
de ofvanfrån hotande stenblocken, tränga längre in,
fyldes grafven åter, först med sten och sedan med
jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
