Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Germanska spännen. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
HANS HILDEBRAND.
242
spännena var det icke svårt att uppvisa deras
sammanhang med tidigare former; vi kunna genom en
myckenhet af öfvergångsformer leda oss tillbaka till enkla
typer, hvilka af Germanerna lånades från äldre kulturer.
Med afseende på de nu ifrågavarande formerna är detta
dock icke möjligt. De förråda alla mer eller mindre
förkrympning af motiver, de förutsätta således alla en
tidigare typ med fullt och bestämdt utpreglade
ornamentsformer. En antydan om denna ursprungligare typ har
jag i fig. 236 gifvit; i dess rekonstruktion har jag dock
icke vågat gå längre än jag hade bestämd ledning af
faktiska förhållanden. Men mellan denna typ och de
föregående från äldre jernåldern finnes intet direkt
upp-visbart sammanhang, inga mellanformer. Och likväl är
den äldsta uppvisbara formen inom denna flocken så
mycket utbildad, att den tydligen förutsätter en lång
förhistoria. När denna icke kan uppdagas i Sverige, hvars
fornsaksförhållanden annars äro rätt väl kända, ligger
det nära till hands att antaga, att denna förhistoria
måste sökas utom Sverige. Man kan naturligtvis i
allmänhet antaga, att i ett land dess yngsta fornlemningar
skola vara talrikast. När vi för den äldre jernåldern —
jag menar härmed som alltid hvad de danska
fornfor-skarne kalla den äldre och den mellersta jernåldern —
kunna framlägga så många former, att vi förmå följa i en
mängd riktningar utvecklingens gång, vore det mera än
underligt, om vi för det ännu senare skedet, det som
skulle förmedla den äldre och den yngre jernåldern, icke
skulle kunna uppvisa en enda öfvergångsform, derest en
sådan verkligen funnits.
Innan jag lemnar dessa spännen, måste jag fästa
uppmärksamheten vid tvenne silfverspännen, som förvaras i
Statens Historiska Museum. Det ena (Inv. 256) är
möjligen funnet i Uppland; det afbildas vid slutet af detta
kapitlet (fig. r). Vi se här ett rikt utbildadt midtorna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
