Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödskyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag förvånar mig icke över något.
Framför mig, ett stycke in på kajen, ligger ett kolossalt
vitt palats med slät fasad utan prydnader. Jag
går in genom en väldig fyrkantig portöppning,
över en ofantlig slottsgård, vilken liksom kajen
är täckt med ett tunt lager snö som tyckes ha
legat där alltid, genom en liknande portöppning
ut på ett torg som är fullt av ryttarstatyer i täta
ordnade leder. Tunn snö ligger överallt.
Jag känner en underlig beklämning, en
oändligt trist känsla framför dessa ryttarstatyer, ty
fastän orörliga, tyckas de mig äga ett visst bundet
liv, ett medvetet avvaktande av något som
klämmer ihop mitt hjärta, utan att jag vet vad det
gäller.
Medan jag betraktar statyerna och känner
detta, börjar en sval, fuktig vind blåsa över torget.
Den känns på mitt ansikte med den egendomliga
kyla den får, då man känner den i lä bakom en
skog. Det rasslar sakta bland de hundratals
statyerna. Men allt detta bara några ögonblick. Så
blir det stilla igen.
Jag går åt höger förbi statyerna. Nu
observerar jag, att torget på tre sidor är omgivet av
isberg. Bakom slottshörnet ser jag en oändlig
snövidd.
I detsamma bryter ett knippe solstrålar genom
en rämna i det jämngrå molntäcket och lyser på
snön med en glans så vacker, att jag aldrig
kunnat föreställa mig något liknande. Endast på
en liten fläck, skarpt begränsad av den nu violetta
oändliga snövidden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
