Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farfar? Gubben tar skallen och skakar den. Så
klyver han den med skoveln. Därinne ligger en
stor blyklump, avlång och oregelbunden i form.
Dödgrävaren börjar fundera, saken dryftas i
stugorna och inom ett halvt år föres en sjuttioårig
kvinna till stupstocken. —
Ni må tro att hemvägen från torpet trots
stjärnljus och medvetandet om att ha en
tolvskillingsfällkniv i fickan icke var fri från
spöksyner. Tallarna blevo jättar som viskade hotelser
över människobarnen, som sprungo vettskrämda
över deras rötter, och enbuskarna fingo liv och
snabba ben. Och hela vägen rullade en skalle
efter oss. Vi hörde tydligt, hur blyklumpen
skramlade i den.
Så där! Nu är jag fri från den historien. —
Nu är det äntligen snö, snö, som i min
ungdoms vintrar. Jag tar skidorna och ger mig upp
över bergen, över rävspår och harspår och
ekorrspår. Orrarna flyga upp ur drivorna. Det flaxar
i snåren och skogens tusen ljud smattra mot mina
trumhinnor, där jag far fram, för att åter tystna
efter mig. Uppe på utkiken stannar jag och ser
norrut över de solbelysta kobbarna och det blå,
levande havet. Jag ser efter den efterlängtade
drivisen, som väl en gång skall komma från
Bottenhavet med säl och ali världens fröjder. Men
havet är rent norröver och ingèn ljusning
förkunnar att isen är på väg. Jag ser söderut över
skogstopparna och — en vild glädje över ätt vara
till griper mig, och jag beslutar att spurta
söderöver inåt markerna, tills jag icke har en klädtrasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
