Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Håll der!» skrek Hård med hela styrkan
af sin röst och under allt detta skyndade, såsom
förut blifvit nämndt, han och kungen fram mot
den uppretade björnhonan.
Flere af kungens närmaste omgifning skyndade
fram för att hejda honom, men alla visades
tillbaka med en sträng, befallande, rörelse af den
kungliga handen.
Anders Persson hade hunnit tillbaka från
sitt hem just som björnhonan upptäcktes. Hetlefrad
som han var skyndade han fram för att
i förväg mota nalle innan denne hann fram till
den unge konungen.
Förgäfves ropade Kung Karl åt Anders att
skynda undan, men denne hörde ej pä det örat,
utan förskansade sig bakom en trädstam, der
han inväntade björnhonans ankomst.
»Dumt att jag inte lät Sigurd hällas med
björnen,» tänkte han, »jag vore då på det klara
med den der pojkvasken, som jag vånnaf att hin
toge när som helst.»
Sigurd hade emellertid dragit sig undan pä
den befallning, som Karl Gustaf Hård gifvit. Afven
han stannade bakom en trädstam och höll
sina blickar oafvändt fästade ömsom på kungen
och ömsom pä Anders Persson.
Björnhonan rusade emellertid fram mot den
sist nämnde. Då Anders skulle afvärja det väldiga
slag, som den på bakbenen gående fienden
mättade åt honom med den väldiga ramen, krossades
rättarens trägaffel som en rö.
Anders Persson ville springa åt sidan, men
säg ej att bakom honom också fans en trädstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
