Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intogs och förstördes. Derpå styrdes färden till Öresund, Kjöbenhavn hotades,
Helsingör brändes och Möen härjades, men mera uträttades icke. 1 början af
september 1522 rände den stora flottan från Danmarks farvatten hemåt och
krigståget var för denna gång slut. Något betydande tycktes sålunda ej hafva
skett, och likväl blef detta krigståg afgörande för hela ställningen i norden.
Det bragte nämligen det länge jäsande missnöjet i Danmark till dess höjd
och föranledde dess utbrott i en resning som störtade konung Kristierns välde.
Detta missnöje omfattade alla samhällsklasser och hade många orsaker,
hvilka här blott kunna antydas. Konung Kristiernäri norden målsmau för
den riktning som vid medeltidens slut uppenbarade sig i nästan alla Europas
länder och som hade till mål att berofva de privilegierade klasserna den
öfver-mäktiga ställning de hittills intagit inom samhällena och i stället för att de
forut varit samhällets beherskare göra dem till iöedel för dess verksamhet,
att göra statens fördelar till de bestämmande i stället för enskilda klassers
och personers, att bilda staten till en makt och gifva konungamakten såsom
dess målsman en sjelfständighet och en styrka som den förut saknat. I denna
riktning arbetade konung Kristiern; nästan alla hans regeringshandlingar
som rörde de inre förhållandena syftade mer eller mindre omedelbart till detta
mål, och i synnerhet var hans verksamhet i den vägen liflig under den tid
som närmast följde på Sveriges eröfring. Det var t. ex. då hans ryktbara
lagar för landet och för städerna utfärdades, den förra sannolikt 1521, den
senare 1522, En ovanlig kraft lade han vid denna sin sträfvan å daga, men
klokheten i sättet att gå till väga var ej lika stor. Det var gifvet att
handlingar som afsågo att afskaifa häfdvunna missbruk eller inskränka sekelgamla
rättigheter skulle bos dem de’ gälde väcka missnöje och ovilja, som till sist
skalle yttra sig i motstånd. Dylikt händer hvarje reformator och kunde
icke undgås. Men en klok man går i sådana fall till väga på ett sätt som
ej onödigtvis framkallar ovilja, och han väljer gerna för dylika åtgärders
genomförande en tidpunkt, då motståndet ej kan bli öfvermäktigt. Detta
begrep ej konung Kristiern eller brydde sig ej om att tänka derpå. Sans
och måtta voro för honom helt och hållet främmande. Lidelsefullt
stormade han fram på den bana han för sig utstakat; hänsynslöst sprängde han
de former för maktens utöfning som lagar och handfastning stadgade, med
våldsam hand ref han ned det gamla för att bygga upp det nya; intet medel
skydde han, blott det tycktes leda till målet, ej mindre likgiltig för
rättskänslans kraf än för de intressen och företrädesrättigheter han kränkte. Det såg ut
som om han ville utmana och framkalla motståndet, och han fick också pröfva
dess kraft.
Men det var ej blott Kristierns reformer och det sätt han vid deras
genomförande använde som framkallade motstånd, ej heller var det endast
till de privilegierade klasserna som missnöjet med hans regering inskränkte
sig. Hans försök att lägga Sverige under sitt välde ledde till ett krig som
varade i flere år och kostade hans riken svåra ansträngningar. Krigstjensten
tyngde hårdt på frälsemannen, som gång på gång måste draga i fält och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
