Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staket i erkestiftet voro sannolikt alla redan förut.i hans våld. Nu måste
biskopen i Strengnäs lemna Tynnelsö, lika som biskopen i Skara Leckör
och äfven Hans Brask nödgades lofva att öfverlemna till konungen sitt kära
Munkeboda (Noor, Norsholm eller Braskeholm). Kustö slott i Åbo stift
lemnades också kort efter riksdagens slut i konungens händer.
Med slotten följde de delar af biskopsborden som lydde under dem.
Men eljest fingo biskoparne ännu i allmänhet behålla sina hemman och,
med undantag af sakörena, som från 1528 för det mesta indrogos till kronan,
och biskopsfodringen af kyrkans landbönder, öfriga inkomsttitlar emot
förbindelse att till kronan betala en viss årlig afgift. 1 enlighet med hvad
re-ceasen stadgade slötos dylika öfverenskommelser äfven med kapitlen och
ränte-klostreu, vare sig att dessa senare fortfarande fingo stå under egen styrelse
eller anförtroddes åt verldsliga förvaltare. Äfven med det lägre presterskapet
inom de särskilda stiften öfverenskom konungen om betalning af en viss
summa mot att det skulle förskonas från borgläger.
Fingo således de kyrkliga stiftelserna under den första tiden efter
Ve-sterås riksdag i allmänhet sjelfva behålla förvaltningen af sina gods och
inkomster — naturligtvis med undantag af de hemman som i följd af
recessens tredje punkt togos ifrån dem —, så märker man dock redan nu
spår af konungens benägenhet att taga godsen under sin omedelbara vård.
Ett och annat af kapitelgodsen indrogs genast, och detsamma skedde nästan
fullständigt med biskopsborden inom t ven ne stift, Upsala och Linköpings.
Inom det förra skedde det omedelbart efter erkebiskop Johannes Magnfs
affärd, inom det seuare förauleddes samma åtgärd af en liknande tilldragelse:
biskopens flykt.
’ Endast af tvingande nöd hade Hans Brask underkastat sig beslutet i
Vesterås. Konung Gustaf visste det väl och misstäukte den gamle biskopen
för planer att göra det skedda om intet. Han nöjde sig derför ej med mindre
än att åtta medlemmar af rikets råd gingo i borgen för hans uppförande.
Väl förklarade han vid sitt besök i Östergötland i början af augusti 152Z all
missämja mellan sig och biskopen vara en aftalad och glömd sak, men i
af-seende på tillämpningen af den ordning som i Vesterås blifvit bestämd
efter-gaf han ej en hårsmån, och denna nya ordnings tjeuare ville och kunde Hans
Brask ej blifva. Han beslöt att »platt allt öfvergifva» och begagnade sig för
detta ändamål af den tillåtelse han nu erhöll af konungen att visitera den
gotländska delen af sitt stift. Genast efter konungens afresa från
Östergötland begaf han sig dit och återsåg sedan aldrig Sverige. Ifrån Gotland
seglade han till Danzig, dit han anlände i början af september, uppehöll sigen
tid i det närbelägna Oliva kloster och tillbragte sina sista år i Landa kloster
i Polen, der han dog 1538 eller 1539.
Så uppfattade reformationens främste motståndare i Sverige sin
ställning. Hellre än att fortsätta en strid som han betraktade som gagnlös,
öfver-gaf han alltsammans, lemnande sitt stift och sin kyrka vind för våg. Sträng,
men träffande är, säger en af svenska kyrkoreformationens historieskrifvare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
