Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anfall under 1555. Deremot lät konungen, förledd af falska underrättelser,
sitt folk göra ett försök emot Nö te borg både till lands och sjös. Det
misslyckades helt och hållet, och endast genom Jakob Bagges rådiga tapperliet
kunde den afdelning som utförde anfallet till sjös räddas från svåra förluster.
Mot slutet af året utbröto svåra sjukdomar bland de i och omkring Viborg
samlade trupperna och bortryckte 500 till 900 man. Bland dem var äfven
riksrådet Måns Johansson (Natt och dag).
Vid nyårstiden 1556 besvarade ryssarne det svenska anfallet på
Nöte-borg. Med en styrka, om hvars storlek uppgifterna vexla mellan 50000 och
150 000 man, ryckte de ifrån sydost in på svenska området och drogo under
svåra härjningar mot Viborg, der de lägrade sig den 21 januari 1556. Den
svenska hären, för svag till motstånd på öppna fältet — enligt konungens uppgifter
utgjorde den
endast 6 000 till
7 000 knektar och
»en ringa hop»
ryttare — drog
sig inom Viborgs
murar. Öfver allt
i Finland, dit
ryktet om
rys-sarnes infall
hann, spridde sig
den största
förskräckelse , och
den gamle
ko-M nungen var ej
den som minst
berördes deraf.
Med anledning
af den fara som hotar, om ej hans folk kan göra fienden manligt
motstånd, säger han sig till och med ämna med första möjliga begifva sig
öfver till Aland och derifrån till Sverige och beder derför hertig Erik
sända några skepp att föra honom öfver. För den händelsen att is skulle
hindra färden denna väg, skrifver han ett par veckor senare till Per
Brahe, att han ämnade taga den långa och svåra landvägen rundt om
Bottnen. Denna plan vill han dock skall hållas hemlig, för att folket
ej skulle tro, att han af någon räddhåga för fienden lemnade landet. Då
konungen skref detta senare bref, visste han dock redan, att faran för
ögonblicket var förbi. Ryssarnes belägring af Viborg blef nämligen ej långvarig.
Redan på tredje dagen, sedan de lägrat sig framför staden, bröto de upp.
Ealigt konungens berättelse skall en ren tillfällighet liafva förmått dem
der-till: bullret af en mängd vagnar lastade med hö, som under natten kördes
på en lång träbro från ladugården till slottet, ingaf dem den föreställningen,
66. Viborgs föste.
Efter teckning från slutet af 1600*talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
