Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
född bland bönder eller annat löst parti, som ingen ära veta.–––––Efter
•ditt bref förmäler ännu som tillförne, hvilket en stor oförskämd lögn är, att
vår salige käre herr fader skulle vara en bonde, smalånding, och icke af
herreslägt, det ljuger du skändligen, så ofta du det säger.» Väl vore Johan
honom ingen räkenskap pligtig, men han ville dock meddela honom, af
hvilken berömlig slägt han härstammade, och han uppräknar derför några af sina
förfäder och upplyser i sammanhang dermed, att hans fader vore född på
Lindholm, »som ligger uti ett furstendöme, benämdt Upland, icke långt ifrån
Stockholm, och icke uti Småland, såsom du och andra flere hafva skändligen
•diktat och ljugit».–––»Du skrifver, heter det vidare, så mycket gäckeri
och flärd och hafver orenat och besmittat din mun med så mycken lögn, att
han näppeligen någon tid kan blifva ren igen; derför göres oss icke behof
att svara dig på allt det obeskedliga, högfärdiga narreri, som uti samma ditt
bref förmäles.»–––-»Der du menar, att vi skulle bedja dig om frid, det
skall aldrig ske, ty vi hoppas, att det med Guds den allsmäktiges tillhjelp
skn.ll komma dertill, förrän leken lyktas, att både du sjelf och dina
undersåtar skola få det straff, som både du och de länge fortjent hafva. Men
om du vill förekomma den olycka, som dig och ditt land än ytterligare
till-stundar, då skall du sända de yppersta herrar af ditt råd till oss och med
ödmjukhet låta afbedja den orätt och föraktelse, som du oss gjort och bevisat
hafver. Så skall du fa veta, med hvad vilkor och kondition vi vilja göra
fred med dig.»
Trots de stora orden fördes dock kriget under den närmast följande
tiden äfven å svenska sidan lamt. Orsaken härtill var hufvudsakligen bristen
på penningar och tygellösheten hos de främmande trupperna. Den förra
nödgade Klas Åkesson (Tott) att i oktober 1573 som pant för innestående
sold öfverlemna de tre slotten Hapsal, Leal och Lode i Wiek åt det
Inländska krigsfolket, och den senare visade sig tydligast i en händelse, som
inträffade några månader derefter (mars 1574), då i fiendens åsyn en rasande
strid utbröt mellan de tyska och skotska trupper som voro i svensk tjenst,
hvarvid 1 500 skottar nedsablades. Under dessa förhållanden kunde hvarken
Pontus de la Gardie eller Henrik Klasson (H orn) uträtta något, och
ryssarne gjorde allt större framsteg: Pernau föll i deras händer (juli 1575),
<le tre nyss nämda slotten i Wiek lika så (vintern 1576), och i början af
1577 vände sig åter en tallös här emot Reval, den sista fasta plats
svenskarne ännu innehade i Estland. Med mod och klokhet försvarades det i sju
veckor af Henrik Klasson och hans son Karl Henriksson, och den 13 inais
måste belägringen upphäfvas. I juli gjorde ryssarne under tsarens eget
anförande ett nytt härjande infall i Livland, men denna gång i den del deraf
som hörde till Polen.
Detta rike hade under konung Johans svågers, Sigismund II Augusts, tid
intagit en temligen obestämd ställning till den svensk-ryska striden om
Livland. Efter hans död, som inträffade 1572, sökte så väl svenske konungen
som ryske tsaren vinna Polens kroua, men båda måste vika för den franske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
