Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guldmyntfot; han ansåg ock att de förutsättningar, från hvilka de
svenska kommitterade af år 1869 utgingo, hade genom de föränd’
ringar, som år 1870 inträdt i Europas politiska förhållanden, blifvit
högst väsentligt rubbade, hvarför myntkommitténs förslag om öfver»
gång till francsystemet måste anses tills vidare förfallet. Såsom en
fördel framhölls vidare för riksdagen, att den nu föreslagna refor»
men kunde ske »utan någon som helst förändring af vår räkneenhet,
d. v. s. utan någon rubbning i allmänhetens dagliga vanor».
Att Sverige genom 1873 års riksdags beslut fick sitt myntsystem
grundadt på guldmyntfot var emellertid i och för sig en värdefull
och nödvändig reform, angående hvilkens närmare innebörd och
betydelse A. O. Wallenberg i en tidningsuppsats bl. a. yttrar:1
Den år 1873 i Sverige vidtagna myntreformen bestämde, att myntmetallen skulle
utgöras af nio tiondelar fint guld och en tiondel koppar samt att uti 248 tio»
kron stycken skulle igenfinnas 1 kg. fint guld. Tiokron stycket af guld är såle>
des Sveriges antagna myntenhet af guld. Till räkneenhet har man antagit en tion»
del af detta guldmynt och präglas räkneenheten af silfver under namn af en
krona. En hvar är berättigad att till K. myntverket inlemna guld och erhålla
detsamma för sin räkning prägladt till landets mynt mot erläggande af myntnings»
kostnaden. Men skiljemynt, vare sig af silfver eller koppar, får icke präglas för
enskildes utan blott för statens räkning och det emedan skiljemyntet endast har om»
kring åtta procent metallvärde i jemförelse med präglingsvärdet. På utmyntning
af sådant mynt göres en ansenlig vinst, men deremot är staten skyldig att, vid
anfordran, invexla mot guld det skiljemynt, som icke befinnes vara för allmänna
rörelsen behöfligt. Staten är äfven sjelf pligtig att i sina kassor, till obegränsadt
belopp, emottaga betalning i silfverskiljemynt, men ingen enskild behöfver i en
betalning af silfverskiljemynt emottaga mer än tjugu kronor uti kronostycken
eller mer än fem kronor i 50, 25 och 10 öres stycken samt icke heller mer än
en krona i kopparskiljemynt. Alla högre belopp skola ovedersägligen erläggas
i guldmynt.
A. O. Wallenberg skulle emellertid icke hafva varit den oaflåt»
ligt sträfvande ande som han var, om han på grund af hvad som
sålunda inträffat skulle alldeles och för all framtid ha uppgifvit tan»
ken på francsystemets införande. Tvärtom torde man kunna an»
taga, att han alltjämt hoppades på ett gynnsamt tillfälle att för»
skaffa Sverige fördelen af att ingå som parti ett större internationellt
myntsystem. Karaktäristiskt är ock att han i afvaktan på gynnsam»
mare tider vände sin uppmärksamhet till en utländsk stat, nämligen
Finland. Sommaren 1876 reste han dit och utöfvade en liflig agi»
tation i myntfrågan. Han ägde där många och inflytelserika vän»
1 Förut anförda artikel »Dubbel myntfot».
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
