- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
200

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af 1830’talct. Han berättade med någon stolthet, hur han en morgon
kom till Boston, där hans fartyg lade upp, med en enda dollar i
fickan och svaga utsikter till ny hyra, ty hundratals matroser lefde
på kredit i boardinghusen, offer för de samvetslösa hyresvärdarnas
prejeri; men redan samma afton stod Wallenberg med räddad sjö»
kista och halfva dollarn i behåll vid ankarspelet på ett utgående
fartyg, hvars kapten bland mängden af matroser på kajen valde den
unge svensken för hans hurtiga utseende och städade skick.»

Detta var en uppfostran så god som skolrummets, tillägger minnes»
tecknaren, och A. O.Wallenberg erkände äfven villigt dess välgärningar.
Han tillskref sjömansyrket den goda fysiska hälsa och andliga friskhet,
åt hvilka han i mannaåldern och ålderdomen hade att glädja sig,
och vänner, som voro ovissa i valet af lefnadsbana för sina söner,
plägade han råda att låta dem bli sjömän. »Den som duger bra
ombord, den duger också i land», brukade han säga, och själf till»
lämpade han rikligt denna sin åsikt. Ej mindre än sex af hans söner
fingo nämligen under längre eller kortare tid pröfva sjömannens yrke.

A. O. Wallenbergs första äktenskap blef som förut omtalats ej
långvarigt. Den unga makan bortrycktes nämligen af döden redan
år 1855 och jordades å Katarina kyrkogård, på hvars västra del den
af ett järnstaket omgifna Wallenbergska grafven är belägen. I denna graf
fingo äfven två af barnen, hvilka afledo vid unga år, nämligen dottern
Oscara, f. 1847, d. 1863, och sonen Louis (se nedan), sitt hvilorum.
Med anledning af den förstnämndas begrafning den 29 mars 1863 skref
August Blanche i Ny Illustrerad Tidning en dödsruna, hvarur må
anföras följande: »I högkoret i Katarina kyrka stod förliden söndags»
middag på katafalken en likkista, öfverdragen med svart, men från
ofvan till nedan smyckad med buketter af hyacint, ’den döende
kraftens hjärtblad’, såsom skalden kallar denna blomma, och myrten»
kransar lågo där i öfverflöd. Det var en sextonårig flicka, som
hvilade där, långt innan hon hunnit tröttna vid lifvet. Orgeln och
sången ljuda från läktaren, välsignelsen från altaret, kistan bäres ut,
sänkes ned i djupet, och efter följa alla buketter, alla kransar, med
en tårens pärla på hvarje. Ack, den är härlig ändå ungdomens lik»
begängelse. Att få försvinna med hela sin lefnadsvår, sin största
oskuld, sina oblandade fröjder, sina ännu icke gäckade dröm»
mar och förhoppningar: skulle man missunna dig det, lyckliga
Oscara I»

Den Wallenbergska grafven på Katarina kyrkogård har med min»

200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free