- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
252

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommandet af valuta för till invexling inlcmnade banksedlar. Jag har begärt
ändring af detta förhällande icke derföre att jag ansåg det vara någon risk att
mot eller utan qvitto inlcmna pengar i Riksbanken utan derföre att det var obil»
ligt att tvinga folk ligga borta med sina pengar så länge räntelösa. Du vidtog så
småningom, det har jag med tacksamhet offentligen erkänt, förändringar som förbätt>
råde förhållandet och när vi ändtligen kommit derhän att inlcmnade pennir.garendast
afhändcs oss för tn J.ig. trodde jag att den högsta fullkomning, hvaraf Riksbankens
machineri var mäktigt, hade blifvit uppnådd. Särdeles då du icke ville eller icke
vågade förunna Stockh. Ensk. Hank likt rätt med hvilken enskild person som
helst utan tagit för gifvet att denna institution städse skulle bctraktai såsom den
der kunde behandlas huru som helst, då man väl visste att afunden inom al»
männa opinionen skulle taga Riksbankens försvar, den måtte nu göra hvad som
helst emot Stockholms Ensk. Bank. Med lika rätt menar jag ingenting annat än
såsom i andra länder tillgår, att de som anmäla sig till vexling blifva i tour
eftersom de till vcxlingskontorct ankommit bctjcnade utan afseende på den med»
förda summans storlek. Detta har aldrig åt Stockholms Ensk. Bank mcdgifvits i
Riksbanken utan alla eller nästan alla hafva först blifvit betjenadc der hvaremot
Stockh. Ensk. Bank fått vänta i dagar eller åtminstone till nästföljande dag. Du
behagade således finna att hvad som händt har framtvingats genom anordningarne
af arbetssättet i Riksbanken och, då du i din skrift söker göra troligt att det be’
rott af oss att begära och återfå valuta för till vexling inlcmnade penningar, utan
att vänta till en följande dag, vågar jag bestämt påstå, att du i dina uppgifter
öfverskridit sanningens gräns.

I betraktande af den vigt jag fäster vid bankväsendets utveckling må du ej
finna underligt om jag känner smärta, ej öfver en möjlig förlust som kan bäras,
utan öfver etablerandet af så felaktiga grundprinciper som t. ex. att den trafike»
rande almänhetcn skall anses hafva att göra med banktjenstemän pers nligen och
icke med den bankinstitution der dessa äro anstälda, ett förhållande som jag
skulle blygas att uttala mycket mindre att förfäkta om någon olycka inträffade i
den bankinstitution der jag har ett ansvarsfullt kall. Det går icke an att söka
göra gällande samma bevisningsgrund som i juridiska frågor anses nödvändig. I
bankväg har det varit och bör altid förblifva en coutume att den moraliska öf«
vcrtygelsen bör göra den juridiska bevisningen öfverflödig. Din skrift ifrågasätter
huruvida ej vårt ombud redan en gång utbekommit valutan för de inlcmnade
penningarne och att på denna möjlighet och det i öfrigt anförda bör Riksbanken
kännas fri. Hur skall bankväsendet komma att se ut, om man icke kan nalkas
en bank för en vanlig transaktion utan att åtföljas af tvenne vittnen eller nota»
rius publicus, eller om alla trafikerande skulle begagna den rätt, som du i din
skrift tillerkänner dem, att »taga plats bredvid den kassör som uppräknar de
in-lemnade penningarne»? All bankrörelse skulle ju afstanna. För öfrigt, sutte du
som juryman i denna fråga emellan Riksb. och Ensk. B. känner jag för väl din
rättskänsla för att betvifla utslaget, men du har nu uppträdt mera som advokat
än som bankman och det är detta som smärtat mig. Du kan väl med rätta säga
att det icke tillkommer mig att bedöma huru du uppfattar fullgörandet af dina
åligganden, men jag vågar påstå att det djupare intryck jag erfarit hufvudsakli»
gen grundar sig på den omständigheten, att jag i dig städse varit vand att se ett
föredöme för mitt eget förfaringssätt i så många fall.

252

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free