Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsobrunns-sånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess flöden ofta utåt vandra
Att, strida, bilda sig till elf;
Men, om ej elfvcn gläder andra,
Så gläder källan dock mig sjelf.
Jag vet en sol, som källan lyser,
Af den sin farg hvar dag hon får:
Till is om hennes yta fryser,
Dess djup dock ingen vinter når.
Hon jordens bästa blommor speglar,
Hon gömmer allt hvad skönt hon såg,
Och hvita aftonstjernan seglar,
En ros af eld, på hennes våg.
Men komma moln att rymden svärta,
Straxt källan far af solen tröst: —
Brinn varm, du sol, uti mitt hjerta!
Itinn klar, du källa, i mitt bröst!
B&ttiger.
FÅGELN, BLOMMAN ocn KÄLLAN.
Fågel i skyn, o! hur blef du så glad? —
Högt ibland vindar i gungande furen
Föddes jag upp i den fria naturen,
Döptes i Majdaggens himmelska bad:
DerPör jag jemt är så frisk, är så glad.”
Blomma på ängen! hur blef du så skön?
Källan den rena jag fick till min spegel,
Flärdens förakt är min dyraste regel,
Sanningens gåfva min varmaste bön:
DerPör, kanhända, jag synes dig skön.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
