Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandaler--Synagoga - Syndoffer--Tid. Tidsberäkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apg. 6:9 talas t. ex. om en
synagogför-samling i Jerusalem, som bestod av
frigivna judiska krigsfångar eller
ättlingar till sådana, från Rom, samt av
grekiska judar från Cyrene och
Alexandria. Synagogförsamlin garna styrdes
av de äldste (Luk. 7:3), vilka hade en
viss domsrätt; de kunde bl. a. döma till
uteslutning ur synagogförsamJingen
(Matt. 10:17. 23:34. Luk. 21:12. Joh.
9:22. 12:42. 16:2. Apg. 9:2. 22:19). -
Satans synagoga står Upp. 2:9. 3:9
såsom tillfällig beteckning för det mot
Kristus fientliga judafolket såsom en
menighet med S-itan till sin herre.
Uttrycket är möjligen bildat såsom
motsats till »Herrens församling» 4 Mos.
16:3. 20:4.
Syndoffer. Föreskrifter om detta
slags offer lämnas 3 Mos. 4. 5:1 f. 6:24 f.
Syster. Nyttjas i samma utvidgade
användning som Broder, l Höga V.
4:9 f. 5:1 f. tilltalar brudgummen med
detta ord sin brud.
Sack. Endast för att icke ändra ett
hävdvunnet uttryck har säck fått stå
kvar (och ej såsom eljest utbytts mot
säcktyg, dvs. grovt tyg använt såsom
sorg- och botgörardräkt) i
ordförbindelsen säck och aska (Jes. 58:5. Matt.
11:21).
Tabernakel. Betyder egentligen 1ält9
och har blivit benämningen på den
tält-formiga, flyttbara helgedom som Mose
enligt 2 Mos. 26. 36 under
ökenvandringen inrättade åt Israels Gud. Denna
helgedom kallas ock vittnesbÖrdeAs tält
(4 Mos. 9:15), eftersom »vittnesbördet»
(dvs. lagens tavlor) förvarades däri,
och uppenbarelsetältet (2 Mos. 27:21.
l Kon. 8:4), eftersom Gud där
uppenbarade sig för sitt folk (2 Mos. 25:22).
Tackoffer är den gamla, för vissa
fall (t. ex. Dom. 20:26) föga passande,
men ej genom något annat fullt
tillfredsställande ord ersättbara
benämningen för ett slag av offer, som skilde
sig från andra blodiga offer därigenom
att blott en del av offerdjuret (de
fetaste styckena) brändes upp på altaret,
under det att det övriga förtärdes
såsom en högtidsmåltid. Se vidare 3 Mos.
3. 7:11 f. 5 Mos. 27:7.
Tak. Hustaken i Palestina voro
(såsom de fortfarande ofta äro) platta
och borde (enligt föreskrift i 5 Mos. 22:8)
vara försedda med bröstvärn. Stundom
var på dem uppförd en »övre säl» eller
»sommarsal» (Dom. 3:20. 2 Kon. 1:2.
4:10. Mark. 14:15). Rahab kunde
därför på det platta taket gömma spejarna
under sitt linförråd (Jos. 2). Petrus
kunde gå upp på taket för r.tt bedja
(Apg. 10:9) osv.
Talent. Vikt- och värdebeteckning;
står i Gamla test. för grundtextens
kickar; i Apokryfiska böckerna för
tålanton. Se Mått, mynt och vikt.
Tempel. Se Helgedom.
Tempelinvigningens högtid (l
Mack, 4:36 f. 2^Mack. 1:18 f. 2:16. 10:1 f.
Joh. 10:22) firades i åtta dagar, fr. o. m.
den 25 i månaden Kisleu (motsvarande
December), till minne av den rening av
Jerusalems tempel, som företogs av
Judas Mackabeus år 165 f. Kr.
Terebint (l Mos. 12:6. 13:18). Ett
stort lövträd med yviga grenar. I ett
sådant trä fastnade Absaloms huvud
enligt 2 Sam. 18:9.
Testamente. Såsom benämning på
de båda huvuddelarna av vår bibel
anknyter sig detta ord till Hebr. 9. Det
talas där i v. 15 om »ett nytt förbund»
i motsats till »det förra». Förbund
uttryckes här med det grekiska ordet
diateke, som också kan betyda
testamente i detta ords hos oss vanliga
bemärkelse: skrift som innehåller en
persons yttersta vilja. I denna senare
mening tages det grekiska ordet i
nästföljande verser. Endast genom att
akta på denna det grekiska ordets
dubbeltydighet förstår man det nämnda
bibelstället. Och man inser då på
samma gång huru vi hava kommit att
använda testamente såsom namn på vår
bibels två huvuddelar. Det gamla
förbundets och det nya förbundets skrifter
hade varit de närmast liggande
beteckningarna. I 2 Kor. 3:14 talar Paulus
på detta sätt om »det gamla förbundets
skrifter».
Tid. Tidsberäkning. Tideräkningen
i bibeln har icke någon fast
utgångspunkt, en sådan som Kristi födelse
utgör för oss. Man räknade tiden efter
konungars regeringsår, efter viktiga
tilldragelser eller på annat sätt.
Därför kunna endast i undantagsfall fullt
säkra tidsuppgifter lämnas för den
bibliska historiens händelser. Under den
grekiska perioden i Israels historia
begagnades stundom det grekiskt-syriska
rikets tideräkning, vars första år
började under år 312 f. Kr.; denna
tideräkning följes i Mackabéerböckerna
(se l Mack. 1:10, 20 osv.). - Det
israelitiska året var ett solar på 365 dagar.
Årets början förlades i äldre tid till
hösten (varvid Tischri, motsvarande
Oktober, blev årets första månad),
under tiden efter den babyloniska
fångenskapen till vårdagjämningen
(varvid årets första månad blev Nisan,
se nedan); det judiska kyrkoåret
räknades dock fortfarande från hösten.
Nyårsdagen firades såsom högtidsdag.
I Dän. och Upp. står tid såsom mystisk
beteckning för dr i uttrycket en tid,
och tider, och en halv tid ( - 3x/2 år. Dan.
7:25. 12:7. Upp. 12:14); jfr ock Dan.
4:13. - Året indelades i 12 månader,
beräknade efter månskiftena till 29-30
dagar. Utjämning mellan solar och
manår skedde genom inskjutning av
skottmånad. Första dagen i månaden,
nymånadsdagen, firades såsom
högtidsdag. I äldre tider hade judarna andra
namn på månaderna än i senare tider.
Av de äldre månadsnamnen känna vi:
Abib (ungefär April), Siv (Maj), Etanim
(Oktober), Bul (November). De yngre
i bibeln förekommande, egentligen
ba-bylonisk-arameiska, månadsnamnen äro:
Nisan (ungefär April), Sivan (Juni),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
