- Project Runeberg -  Den Apostoliska kyrkans stora dagar, betraktade med avseende på närvarande tid ; Föreläsningar af J. P. Trottet /
222

(1857) [MARC] Translator: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den närvarande Kyrkans mission

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till de Corinthier. Långt ifrän att forringa tron och
auktoriteten ar det just kärleken, som gifver dem deras
högsta betydelse. Detta sätt att gä till väg* leder så
foga till att förkasta någon del af sanningen, att det jcke
finnes något annat medel att uppfatta hela Evangelium i
hvarje rad af Bibeln, och att, med mindre än man
ställer sig på denna ståndpunkt, utsätter man sig
oundvikligen for alt »söndra Kristus» (1 Cor. Cap. 1, v. 13),
Ingen annan Kyrka än kärlekens kan dessutom inom dess
sköte verkligt sammansmälta alla de religiösa rigtningar,
hvilka i deras frö återfinnas i Evangelium. Ty det är lika
mycket stridande mot en mindre andlig syftnings natur att
gynna en högre rigtnings utveckling, söm det ligger i den
sednares natur att så småningom omskapa de rigtningar
hvilka äro henne underlägsna.

Och hvarföre skulle vi vilja lägga hinder i vägen
för att man skulle tillämpa kärlekens grundsats på de
religiösa behof, hvilka den kyrkliga stiftelsen i dess
närvarande ställning ej mägtar fullt tillfredsställa? Vore det
ej tid att taga sin tillflygt till det bästa medlet att läka
de sår, som otron sprider ibland oss, och som motviljan
att beträda den väg, hvilken Evangelium öppnar för oss,
skaH alltmera förgifta? Hafva vi då ingentidg att frukta
af de uppretade hjertan, hvilka, på detta sätt dömda till
tviflet, se sig tvungne till en oförmåga, som uppväcker
deras vrede, och hvilka med bitterhet skaka deras
bojor under en otålig längtan att kunna krossa dem?
Hafva vi ej skäl. att frukta, att den törst efter sanning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:51:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/apostksdag/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free