Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Senare skedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansågo, att det nu vore omöjligt annat än att frågan måste lösas
antingen på det ena eller det andra sättet.
Dessa förhoppningar skulle bli grymt svikna.
Samlingsförslaget föll mot 14 rösters majoritet redan i mars 1912;
dels funnos en del liberala medlemmar, som inför utsikten
att få en mera vidsträckt rösträtt både för män och kvinnor
nu vägrade att rösta för samlingsförslaget, dels begagnades
också suffragetternas senaste våldspolitik såsom förevändning
av en del medlemmar för att rösta emot eller nedlägga sin
röst. Därefter återstod endast regeringsförslaget; det gick
under 1912 lätt och ledigt igenom de två första läsningarna,
och meningen var att vid dess första detaljbehandling föreslå
att ordet manlig i förslagets första paragraf skulle bortfalla.
Detta förslag skulle väckas av utrikesministern, sir Edward
Grey, och han var tillförsäkrad stöd från samtliga politiska
partier. I fall detta förslag vunne majoritet, vilket ansågs
så gott som säkert, skulle själva principen om politisk
rösträtt för kvinnor vara antagen; med avseende på de slutliga
villkoren för kvinnornas rösträtt skulle tre olika förslag
väckas, ett om rösträtt för kvinnor på samma villkor som
regeringen föreslog för männen, ett om rösträtt för kvinnor över
25 år, som voro »householders» eller gifta med politiskt
röstberättigade män och slutligen samma rösträtt som föreslagits
i samlingsmotionen, och som nu ungefär sammanföll med
kvalifikationerna för kommunal rösträtt.
Sir Edward Greys principförslag väcktes också och
debatterades en kväll, men — på därom framställd förfrågan
förklarade talmannen, som själv var motståndare till frågan,
att ifall ändringsförslaget ginge igenom, skulle han anse, att
det nu förelåg ett helt nytt lagförslag, vilket finge lov att
återremitteras till underhuset för att ånyo genomgå de två
första läsningarna.
Det blev naturligtvis en fruktansvärd uppståndelse.
Premiärministern försökte lugna de upprörda sinnena genom ett
förnyat löfte om att jämna vägen för en ny enskild motion;
men N. U. förklarade, att detta på intet sätt ekvivalerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
