- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
79

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktribunen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Folktribunen.



»Om jag går framåt, följen mig! Om jag går tillbaka,
döden mig! Om jag dör, hämnens mig!» Så hade han
skrifvit öfver sitt namn i en väns stambok. Nu är han död,
fallen på sin post, och det återstår att hämnas hans död genom
att följa honom på de stigar, där han gick framåt och där
han pekade ut mål, som han själf aldrig hann. Han gick
aldrig tillbaka; åtminstone var det icke hans mening att göra
det, men under sitt långa lifs trägna vandringar skulle det
naturligtvis någon gång kunna hända äfven honom att han
gick vilse. Men han vek aldrig från hvad han ansåg vara
den rätta vägen, han svek aldrig det mål, som han satt
framför sig och som han trodde på som sitt rätta, han famlade
måhända ibland men för att finna det syfte, som enligt hans
innersta brinnande öfvertygelse var värdigt all hans sträfvan,
men han var alltid den ärlige sanningssökaren i allt sitt
görande och låtande. Han hvilade icke på vägen, hans arbete
var rastlöst dag ut och dag in, ända sedan han vaknat en
morgon och funnit, att hans läroår voro tillända, att han
lämnat sin ungdoms sorglösa vandringsår bakom sig och
blifvit man och att det nu gällde att ta fatt på sin
lifsuppgift.

Det blef en kräfvande lifsuppgift, som han fann som sin.
Ett lif af kamp för idéer, som han själf till en början kunde
vara ganska ensam om att tro på, ett lif af ofta fåfäng
sträfvan att undanrödja missförstånd och bitterhet, bitterhet hos
alla dem, som icke funno behof af de nya idéerna,
missförstånd af hans bästa afsikter. Så kunde hans försvar vid de
bittra angreppen själf bli bittert, men han kunde icke alltid
undgå att svara som man ropade. I medvetande om att
framtiden skulle ge honom rätt hade han dock
själföfvervinnelse nog att aldrig begagna samma slags vapen som
motståndarne, där dessa vapen voro orena och anfrätta. Han
ville strida, det var hans lifsuppgift, men han ville föra blanka
klingor i striden.

Han var ingen revolutionär. Han vakade öfver sitt
fosterlands grundlagar, han älskade sin egen nationalitet med sina
varmaste känslor, han ville dess utveckling och ville tro,
att den kunde föras i riktning mot ett stort öde, men det
låg i hans »nationalism» intet spår af sträfvan att gå fram
utan hänsyn till andras berättigade kraf. Ty hvad som
framför allt satte prägeln på hans lifsgärning var hat till allt
förtryck och alla orättvisor vare sig de utöfvades af den ene

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free