- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
191

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sträjk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fakta — det är i alla fall saker, som man icke får, icke kan
se bort ifrån.

De af våra kamrater, som haft sina ekonomiska
betänkligheter att komma hit, de äro för sin existens absolut beroende
af fabrikörerna. De ha skaffat sig s. k. egna hem på
bolagets mark, de häfta i skuld till bolaget för tomt och hus,
de kunna icke sätta sig och sina familjer på bar backe.
Bolaget har deras väl och ve i sin hand. Allesammans de
uteblifna äro de familjefäder med många barn, som ännu kräfva
sin nödtorftiga uppfostran.

Några få af dem som icke slutit sig till oss ha andra skäl.

En del skyller t. o. m. på religiösa betänkligheter, en del på
politiska, eftersom fackföreningen anslutit sig till ett visst
politiskt parti, andra ha kanske inga skäl alls eller ha de
sådana lumpna skäl, som jag i dag hörde en af dem
förebära. Han berättade helt öppenhjärtigt, att han icke kunde
göra sig solidarisk med oss, därför att han uppburit obehag
af sin förman, som nu afskedats, och att han dessutom icke
var vän med de utkastade arbetarekamraterna. Detta kalla
vi inga skäl alls. Själf tillhör jag icke samma politiska
åskådning som den, som förfäktas af den förman, som vi nu
strida för, men detta lämnar jag åsido och jag anser också,
att fabriksledningen ej haft rätt att befatta sig med denna
hans politiska uppfattning, som är hans ensak.

Hur som hälst, de nu uteblifna må ha skäl eller icke skäl
för sin bortovaro, om vi icke kunna på öfvertygelsens väg
förmå dem att sluta sig till oss, icke skola vi använda
sådana medel, som här förut ha föreslagits men som
fackföreningens majoritet nu ha lyckligen afvändt. Jag har ingenting
emot, att vi nu söka omvända dem till den öfvertygelse vi själfva
omfatta och att vi agitera därför så skarpt vi kunna, men
vi få icke bruka andra än andliga vapen i en sådan strid.
För öfrigt är det min tro, att om de ha orätt, så skall nog
lifvet själft så småningom lära dem att inse det, detta lifvet
eller ett annat; jag är nu, som många här nog kalla det, så
gammalmodig, att jag tror på ett annat lif. Men äfven om
jag inte det gjorde, så tycker jag mig ha märkt, att redan
detta lifvet ger sina lärdomar tydligt nog.

Låt oss nu i alla händelser vara glada öfver den stora
tillslutning vår sak har fått och tro på seger för den!

Så slutade veteranen sitt anförande.

Man åhörde aktningsfullt den gamles predikan, men de
unga och med dem majoriteten tyckte, att han var mjäkig,
och af klippte all vidare diskussion om den redan afgjorda
frågan rörande fackföreningens hållning mot de
oorganiserade.

Strejkbeslutet föregicks som sagdt knappast af någon
diskussion. Det fattades absolut enhälligt, och strejken skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free