Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en att få arbete hvar fjärde vecka. Denna vecka fingo de
alltså en högre inkomst än månadens öfriga tre veckor, då
de endast hade det knappa strejkunderstödet på till en
början 8 å io kronor i veckan, sedan 6 å 8, tills understödet
alldeles drogs in, sedan tjugufyra veckors understöd utgått.
L,andssekretariatet beslöt nämligen att indraga allt vidare
understöd från 7 oktober med den motivering att »saknaden
af arbete nu måste betraktas som arbetslöshet i vanlig
mening, då alla arbetarna varit och för närvarande äro i arbete»
Hamnarbetarna protesterade under erkännande af sin
tacksamhetsskuld till sina kamrater inom andra fack för hvad de
fått — och framhöllo vikten af att de nu kunde hålla ut,
då de hade en viss säkerhet för att stufvarna snart nödgades
uppgifva striden som förlorad. Arbete kunde ju ej påräknas
oftare än hvar fjärde vecka, och det vore mer än beklagligt,
om arbetarna nu, då segern var nära, skulle bli nödsakade
att spränga den påbjudna blockaden och erkänna sig slagna i
striden.
Men protesten hjälpte icke, och hamnarbetarefackföreningen
var nu lämnad endast åt sig själf och sitt förbund. Men icke
heller nu förlorade den modet, icke häller nu svek den sin
rättvisa sak. Den vädjade till kamraterna såväl inom andra
fack som i synnerhet till de egna förbundskamraterna landet
rundt om ökad frivillig insamling, och denna vädjan blef icke
ohörd. På så sätt gjorde kamraterna ändå hvad
landssekre-tariatet ej vågade tro dem om, men understödet kunde numera
ej påräknas med någon bestämdhet lika litet som man kunde
beräkna dess storlek. »Det var i sanning en brydsam tid»,
skrifver Edqvist, »då kvartalshyran den 1 oktober skulle
betalas och ingen visste hvarifrån pengar skulle tagas; men
hamnarbetarna själfva kunde ju icke göra mycket däråt utan
fingo naturligtvis bekväma sig med hvad som helst. De
fingo lefva på sin segervissa tro, när de nu icke ens af sin
egen organisations högsta myndighet kunde förmås att gifva
sig på nåd och onåd åt de ännu oresonliga stufverifirmorna.
De igångsatta frivilliga insamlingarna inbragte ändock så
mycket att tillsammans med det belopp, förbundet kunde
lämna, understöd kunde gifvas t. o. m. 27 veckor, men de tre
sista veckorna endast fyra kronor för ogift och sex kronor
för gift per vecka. Efter tjugosjunde veckan upphörde allt
understöd, då hamn arbetarna fingo reda sig bäst de kunde.»
Naturligtvis fingo motståndarna reda på arbetarnas
bryderi. De tillförsäkrade sig därför på nytt segern, och de i
ringen ännu kvarstående firmorna spelade än en gång eniga.
Men Progress’ verksamhet kom åter arbetarna till hjälp. Den
utvidgades allt hastigare och hastigare. »Det var lust och
glädje inom våra led, då Progress gång efter annan lyckades
eröfra nya båtar ifrån de hänsynslösa stufverifirmorna. Kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
