Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
==
Nej, låt mig tala ut. Ni hafva framställt frå-
gan, hvarför jag står er emot, och nu få ni mitt
svar. Jag kommer allt framgent att stå er emot,
då ni förfölja de svenske. Jag förstår att ni är-
nade öfvertala eller snarare skrämma mig i dag,
då ni begynte tala om denna sak så här inför de
mäktigaste garparne i staden, Där är mitt svar:"
Deken förde ölstånkan till munnen och drack
i djupa drag. Det var tysti stugan, endast blos-
sens knastrande hördes. Någon klappade råd-
mannen sakta i ryggen. Han vände sig om.
Bakom honom stod Peder skrifvare, en satt och
axelbred man, klädd i skrifvar-hätta och svart
kåpa. Han såg mest ut som en präst, slätrakad,
men bar dart vid bältet. Förvånad såg Deken
upp på mannen, men denne vände honom Ttyg-
gen och sökte upp en sittplats ett stycke från
rådmannen. Denne hade då och då växlat ett
par ord med Peder, han kände honom föga, men
han hade märkt att han gärna umgicks med de
mest ursinniga tyskarna, ehuru han var svensk
från Nyland. Skrifvaren var en tystlåten, besked-
lig man, som sökt underskrifvareplatsen på grund
af biskop Skyttes i Åbo förord. Han hade knappt
vistats ett halfår i Viborg. Deken hann ej längre
grubbla öfver Peders underliga uppträdande, ty
Herman Möller talade honom till.
Johan Deken, du vet att jag är din vän, du
vet att vi alla sätta dig högt." Möller lade huf-
vudet på sned och snodde sitt tvärklippta skägg.
Deken log, då han såg Hermans gråtmilda, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
