Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äl
blef åter dömd till böter och fick åter höra ett
förmaningstal.
Garparnes’ hämd var småaktig men därför ej
mindre kännbar. Men om de trodde att de så-
lunda kunde tvinga honom att gifva vika, så
bedrogo de sig storligen. Om någon för en
stund sedan, strax efter det Malin Nyendorp
varit vid hans bod, hade kommit och talat till
honom öfvertygande och bevekligt — hvem vet
huru det gått, — men efter detta — aldrig!
Förbittrad begaf han sig hem till sitt. Han
slog sig ned i ett hörn af dagligstugan. Där satt
han trumpen och såg huru pigan sysslade vid
spiseln. Den feta och frodiga Anna retades med
drängen Jeppe. Det roade Deken att lyssna till
deras gnabb. Det var som en upprepning af hvad
han själf dagligen upplefvat, innan han blef port-
förbjuden af Nyendorp. ,De äro då likadana alla",
tänkte han, ,så fort de se att man håller dem af
hjärtat kär, så tro de sig kunna behandla en stac-
kare hur de vilja. Jeppe tyckes vara nära nog
lika illa däran som jag."
Jeppe du" hörde han Anna säga, ,, känner du
Hartvig ryttare? Det är en grann karl, han brukar
komma hit ibland och språka en stund med mig.”
»Så där ja, där ha vi hennes Nils hingstri-
dare", suckade Deken.
Det säger jag dig, Anna", svarade Jeppe för-
argad, ,,om du ej gifver den karlen respass, så
skall jag slå ej allenast honom, utan dig sönder
och samman. Är det en ärlig jänta, som ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
