Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 202 —
Så hörde jag ju talas om den döendes sista ord
och då förstod jag, hvad det gällde."
, Var det du som förföljde Johan Deken, då
han var ute på landsköp?"
Nej, men jag gissar, att det var den där kar-
len — Rigoin."
,Det tror äfven jag", svarade riddaren. ,Nu
får du berätta, huru det gick till, då du mördade
Rigoin."
Hofmannen tog ett steg bakåt och stirrade på
Fleming. ,Huru vet ni det, hutu i djäfvulens
namn kan ni veta det? Men det var vådadråp
— inte mord, nej inte mord."
Herr Erik skrattade. ,Det var bara en giss-
ning, men som jag ser var den riktig. Säg oss,
huru det gick till."
Deken hade rest sig och gick af och an på
golivet.
,JO, det gick till på så sätt, att jag en natt
kom klättrande öfver planket till Dekens gård —"
För att försöka bryta dig in och stjäla dol-
ken", inflikade Fleming obevekligt.
,Ja, det tjänar tydligen ej till något att neka",
svarade Nils, som återfått litet af sin fräck-
het, sedan den första förskräckelsen gått öfver.
Herr Erik smålog, men det var ej något vac-
kert småleende.
,Som sagdt, jag ämnade bryta mig in Hos
borgaren”, fortfor junkern. ,Då fick jag se, att
en annan höll på att förekomma mig. Jag gick
fram och högg honom i nacken. Han vred sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
