- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
104

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samt förstod nu att detta bref kunde blifva mig till
stor nytta, hvarför han lagt det åsido för att gifva
mig det.

Jag berättade nu för Bartolini mina öden från
den dag han ridit från Novgorod. Han följde upp-
märksamt med min berättelse, under det han ibland
nickade gillande, ibland åter skakade på hufvudet
eller skrattade. Då jag slutat frågade han mig, hvad
jag nu tänkte taga mig för. Jag svarade att jag
ägde omkring femhundra mark och att jag ämnade
värfva en rote ryttare och sedan söka sold hos nå-
gon furste. Han erbjöd sig att tala med Veljami-
noff, tusenmannen af Moskva, hvilken säkert på
hans förord komme att taga mig i sin tjänst. Då
jag tackade honom för hans stora välvilja, svarade
han, att jag ej var honom någon tack skyldig.

„Ni har en gång räddat mitt lif och därtill har
ni åter nyligen, ehuru ovetande, gjort mig en stor
tjänst. Vet ni hvem garpen var, som ni dräpte
under den nattliga striden, då ni förde fanan mot
det sofvande lägret?“ — Jag svarade det jag antog
mannen vara en kvartermästare, möjligen en höf-
vidsman vid storfurstens tyska fana.

„Nej“, sade Bartolini, „ej blott höfvidsman,
utan fältöfverste för alla storfurstens tyska, ungerska
och polska soldater, Lenhusen själf, min fiende och
afundsman, som täflade med mig om storfurstens
och tusenmannen Veljaminoffs gunst. Mina händer
voro bundna så länge han lefde, men nu förmår
jag allt i Moskva. Jag är den enda utlänning, som
äger storfurstens förtroende. Nu skulle jag själf
blifva fältöfverste, om jag blott hade tid därtill, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free