- Project Runeberg -  Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia / Tredje bandet /
LII

[MARC] With: Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

karlar, gångande embetsmän, driftkarlar, löskekarlar och
spannmåls-tröskare, d. v. s. alla som ej hade fast boning eller tjenade for årslön,
emedan de voro sjelfskrifna till knektar. Alldeles fritagna voro adelns
gårdstjenare, de sjuklige eller af ålderdom vanföre samt sådane
personer, som hade K. M:ts särskildta bref.

Sedan roteringen sålunda blifvit Verkställd, uttogs af hvarje rote
en frisk, sund och stark man mellan 18 och 30 år. Härvid borde
likväl åtskilliga konsiderationer iakttagas. Alla bönder, som hade
hemman, hvilkas räntor utgingo för krigs- eller sjöfolkets underhåll,
äfvensom krigsbefälets tjenstefolk, förskonades i möjligaste mån från
krigstjensten. Sammaledes personer, som voro sysselsatte vid
bergs-eller salpeterbruken, skyttar, räf- och fogelfàngare, samt personer
eller socknar, som hade särskildta privilegier. Derjemte
förskonades äfven nybyggare; dock borde man icke hafva något tindse*
ende iped dem, som blott för att undslippa krigstjensten flyttade ur
vägen och allenast utödde skogarne. Söner af sådane bönder, hvilka
redan hade en son i krigstjenst eller som mist någon son för fienden,
äfvensom de, hvilka ensamme hade ett stort hemman att sköta,
befriades. Af frälsebönder uttogs ej från samma egendom mer än en,
förrän 9 andra blifvit uttagna från andra gods. Åtskilliga mindre
vigtiga stadganden ses af sjelfva handlingen.

Af rotelängderna uppsattes två exemplar, hvaraf det ena
skickades till länets räknekammare och det andra förvarades i häradskistan.
Af rullorne på de uttagne knektarne uppsattes tre exemplar, hvaraf
ett för öfversten och ett för kaptenen vid det regemente, som de
ut-skrifne tillordnades; det tredje insändes till länets räknekammare* Då
utskrifningen försiggått i hela riket, förordnades af Riksrådet särskildta
mönsterherrar, som öfversågo såväl de nyskrefne som de gamle
knektarne, och hvilka egde rättighet att vid generalmönstringen
hemför-lofva eller tillåta lega för dem, som dertill kunde förebringa giltiga
skäl. Men hvarken det ena eller det andra fick dessförinnan ske.

Först efter denna mönstring kunde man anse de utskrifne
knektarne såsom verkligen inträdde i krigstjensten. Om det sätt, på
hvilket de sedermera formerades på kompanier, lemnar N:o 980 närmare
upplysning. Kompanierne skulle sammansättas af både gamla och nya
knektar, hvilka sednare, om möjligt vore, alltid borde tagas af samma
socken och härad, eller åtminstone af det närmast liggande. Till
intet kompani fick tagas mera än 126 gemene, hvilka alla skulle vara
närvarande på stället; öfver de frånvarande förordnades en särskild
officer. Ej heller fick Öfversten eller Kaptenen till officer —
häribiand räknades allt befàl och spel — taga någon af de gemene, utan
borde sjelf skaffa sådane. De närvarande skulle genast indelas i rotar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arkivkir/3/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free