Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
lätos vi någon veklighet i fotbeklädnad och övrig
klädedräkt. Om vi hade något att uträtta hos någon
granne eller någon vän, som bodde på drygt en mils
avstånd skrev far brevet, den tama hästen sadlades,
pojken sattes därpå och utan kappa eller överrock måste
han antingen det var solsken eller regn och snöyra
galoppera bort i sitt ärende. Ja, vår far, ännu ung och
kraftig, kände ej något vekligt medlidande med vårt
pjäsk. For han om vintern med klingande
enspännarsläde timslånga vägar bort till anförvanter och släktingar,
så måste de äldre gossarna klättra upp på medarna på
sidan eller baktill, och om de fröso springa bredvid för
att värma sig. Ja, jag kommer ihåg, hur jag som
nioeller tioårig pojke låg insomnad på en stol eller en
säng under det männen spelade kort, och far sen skakade
mig vaken vid elva eller tolvtiden och jag sömndrucken
måste ut i släden, och hur han sen på skämt flera
gånger avsiktligt stjälpte, så att jag trillade runt i snön,
och att jag ständigt måste vara rask att öppna
slagbommarna, då vi foro genom inhägnade fält och byar.
Ve mig, om jag vältrande fram ur snön hade visat en
pjunkig och lipande min.
Vad nu sönderrivning av kläder och olyckshändelser
med oss själva och andra dylika förtretligheter beträffar,
som vi av okynne och övermod utan att det var
nödvändigt, råkat ut för, måste vi tillse att dölja dem
för vår fars blickar, ännu mindre att vi skulle kunnat
sökt hjälp eller medlidande hos honom. Fick han
tillfälligtvis se något sådant, fingo vi utom smärtan
tillbörlig bestraffning för övermod och oförsiktighet. Fall
rån träd eller hästar, doppningar i sjön eller att isen
brast och så bli uppdragna igen, hur vanliga voro ej
sådana historier! Jag erinrar mig en dag då min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
