- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
165

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16575

såg de flygande fanorna av sex till häst sittande kosacker
vid gränsslagbommen framför Radziwiloff. Min förre
herre stötte på mig, sägande: »Låt mig gå före ett
litet stycke, och ge mig fem dukater, ty jag känner
karlarna, dem måste man muta.» Jag såg nu trotsigt
på honom märkande, att skälmen ville lura sig till litet
av mig, ropade adjö till honom, tog fram mitt präktiga
pass — och lansbärarna sågo på det, bugade sig på
det vördnadsfullaste och ledsagade mig till det vackra
och inbjudande tullhuset. Genast kom tullinspektören,
ett ryskt hovråd ut — jag tror det var en kurländare,
som hette Giese, — såg på mitt pass och ledsagade
mig sen med de vänligaste ord hem till sig, där jag
presenterades för hans hustru, en mycket vacker polska,
jämte andra damer, och fördes in i ett mycket trevligt
rum, i det min värd, som jag frågade om kriget
och om allt möjligt angående min resa vidare, sade till
mig: »Nu kommer Ni lagom till middag. Ni stannar
här i dag och vilar er under natten, i morgon kunna
vi göra i ordning allt.» Det var här och även i Brody
brusande livligt. Österrikiska och ryska tjänstemän och
officerare kommo och foro ännu, på den österrikiska
sidan fanns det inte en gång en tullvakt, och flera
österrikiska officerare, vilka liksom många preussiska
brunno av begär att strida mot fransmännen, flögo sgmma
dag igenom här, bland andra överste von Tettenborn
och en ryttmästare Mäurer, som jag under vägen skulle
återfinna på flera ställen, även i Petersburg.

Jag hade alltså lyckligt kommit igenom min
smugglareskärseld och hade snart glömt mina dukater och min
förargelse. Här var jag från judekvarterens smuts under
de senaste posthållen och mitt sällskaps stingande törnen
försatt till ett paradis. Ett präktigt middagsbord, ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free