Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Moritz Arndts svensktid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämbete, dock med bibehållande av lönen. Denna
suspension varade till år 1840, då konung Fredrik Vilhelm
III av Preussen dog, och efterträdaren, Fredrik Vilhelm
IV gav honom full upprättelse. Universitetet hedrade
honom genom att kort därefter välja honom till rektor.
Den långa ofrivilliga tjänstledigheten använde
Arndt till en omfattande skriftställarverksamhet.
Prövotiden hade för övrigt lindrats genom att han från en
mängd av tidens yppersta fått mottaga varma bevis på
sympati och medkänsla. Även gamla vänner från
Sverige sökte upp honom. Bland andra besökte Geijer
honom tvenne gånger, 1825 och 1846. Det är det andra
av dessa besök, som så känsligt skildrats av Anna
Hamilton-Geete i hennes arbete ”I solnedgången”.[1]
Själv talar Geijer om sitt första besök i sina ”minnen”,
i ett däri tryckt brev av den 17 aug. 1825;[2] det andra
nämner han i ett brev till Atterbom (daterat
Schlangenbad den 14 juni 1846).[3] Det framgår av detta, att
Arndt hade gamla vänner från Sverige i livligt minne;
med iver hade han frågat gästen om dem. För
tilldragelserna i vetenskapliga och litterära kretsar i Sverige
behöll han alltid ett livligt intresse. I ett tidigare brev
(av april 1821) berättar Geijer, att Arndt begärt
”underrättelse om vad på de sista tio eller femton åren
skett i den svenska vitterheten och historien med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
