Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
understöddes energiskt av alla sina förkämpar inom
den anarkistiska organisationen. Båda organisationerna
propagerade för generalsträjken och organiserade i hela
Spanien betydande och revolutionära sträjker, vilka
medförde goda resultat.
I slutet av februari 1888 ägde en sträjk rum i Rio
Tinto (sydvästra Spanien) i vilken 12—13,000 arbetare
deltogo. När de visade sig framför guvernörens palats
avfyrade Pavias regemente en mördande salva mot de
sträjkande, varvid 57 man genast dödades och 200
svårt sårades. Några månader därpå följde arbetarnes
hämnd. Fabrikerna brändes och gruvorna ödelades.
Det tilldrog sig även andra enstaka händelser, vilkas
gärningsmän icke blevo upptäckta.
I januari 1889 skedde under loppet av fjorton
dagar åtta smärre dynamitexplosioner i kungliga
palatset, en större i ärkebiskopens palats och en hos chefen
för det konservativa partiet.
Den 1 maj 1890 nedlade samtliga arbetare i
Barcelona arbetet för att giva den internationellt beslutade
första-maj-demonstrationen en revolutionär karaktär.
De stoppade spårvägs- och järnvägstrafiken samt
plundrade och brände husen för några förhatliga
arbetsgivare. Polisen och militären vågade icke angripa
arbetarne och dessa aktade sig noga för att komma i
kollision med dem — och efter två dagar återvände
de till arbetet.
I mars 1901 avhöll "Federation de resistencia" en
kongress i Madrid, vid vilken det beslöts att till den
1 maj 1891 förklara generalsträjk över hela Spanien
för att tillkämpa sig åtta-timmarsdagen. Den 1 maj
kom det också till skärmytslingar, särskilt i Katalonien,
i Barcelona åter kom det till varaktiga gatustrider,
varvid rätt många anarkister blevo dödade och häktade.
Vid denna tid uppvaktades ministerpresidenten
Sagasta av en delegation ur socialdemokratiska partiet,
ledd av dess chef Iglesias. Delegationen tillförsäkrade
ministern socialdemokraternas lojalitet och fredlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
