Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och snart derefter tändes gasen om den
tillräckligt starkt tillströmmar. Deremot
verkar den icke på vätgas ensamt, och,
otn den är blandad med syrgas i ett
ganska ringa förhållande, så bildas väl vatten
och temperaturen upphöjes något, men
eld utvecklas ej. Utsattes svampen för
en mycket stark hvit-glödningshetta, så
förlorar han förmågan att blifva glödande
af vätgasen, man determinerar ändå en
långsam förening och vattenbildning, utan
att dess temperatur deraf märkbart höjes.
Denna egenskap tillhör till en del
metallens tillstånd af en hög grad mekanisk
fördelning, men också en viss
beskaffenhet hos dess yta, som förloras genom
utsättande för luften. Thenard och Dulong
hafva studerat dessa omständigheter med
mycken noggranhet. De hafva först
undersökt fina trådars förhållande. Deras
tråd hade ~ millimeter (= decim.
linie eller dec. tum) i diameter och
var vriden 100 hvarf i spiral. Nyss den
är färdig, har den ingen verkan på en
ström af vätgas vid luftens temperatur,
först sedan man upphettat den till 3oo°
determinerar den vätgasens syrsättning.
Glödgas den deremot flera gånger efter
livarandra och får afsvalna så har den
vunnit så mjuket att den vid +• 5o till 6o°
begynner verka på gasen. Lägger man
nu tråden i kall eller varm salpetersyra,
aftvättar den derpå med vatten och låter
den torrka vid -}- 200®, så blir den het i
cn ström af vätgas och glödgar oxn
strömen är stark. Svafvelsyra och saltsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
