Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Galläp-
lesyra
och
Ulmin.
velsyra, hvilket svarar ernot t.g syrehalt
i de oorganiska baserna. Feneulle har
funnit, alt denna saltbasis ger basiska
salter, och att, i det svafvelsyrade, syran
upptager 2 gånger så mycket basis, som
i det neutrala. Han gissar äfven till elt
surt salt, som han dock icke synes hafva
undersökt.
Det är en bekant omständighet alt
galläplesyra, efter föregången mättning
med en saltbasis, särdeles om denne
råder, sönderdelar luften, upptager dess syre
och blir först grön, och derefter brun
och slutligen nästan svart. Dervid
uppkommer ett ämne, som, att dömma af
de flesta dess egenskaper, mycket liknar
det brungula mull- extractet i humus.
Döbereiner påstår att detta ämne är
ulmin och, med en honom egen
lättsinnighet i bestämmandet af kroppars
ato-mistiska sammansättning, finner han det
vara lika sammansatt med myrsyran. Orn
likväl Döbereiner på detta ställe med
ulmin förstår det egna ämne, som finnes i
åtskilliga trädslags saf (alburnum) och
som i synnerhet i myckenhet erhålles
ur almens bark, så här han orätt. Delta
ämne är lösligt i vatten, som deraf blir
simmigt, det är icke färgadt, eller om
lösningen har färg, tillhör den icke
ulmin, och det utgör det födande ämnet
i det barkbröd, som nyttjas i norra
delen af Dalarna, och är orsaken till det
förmånliga användande man i Småland
*) Büchners Repertorium. B. XV. p. 4’8*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
