Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som hittills blifvit kunnigt om
de sednaste arbetena rörande
fixstjernor-na, planeterna och comelerna är nu
an-fördt, och således följa i ordningen
månen och jorden.
Sedan Newton endast pft ett
synthe-tiskt sätt behandlat perturbationernä i
himmelskropparnas rörelser; voro Ku ler ,
Clairaut och d’Alembert de förste, som
dertill applicerade analysen, och det är
märkvärdigt, att alla tre funno thcoriens
resultat stridande mot observationerna. —
Euler som (den 37 Jul. >747) blifvit Proble
Secreterare i Franska Vetenskaps
Acade-mien, hade i en der prisbelönad
afhand-corpo-ling (1748) uppgifvit differential-eqvatio-
xum-ner för rörelsen hos trenne kroppar, Ii
vilka efter NswTONska lagen attrahera
hvarandra; men då han tillämpade sin analys
på Satnrnus, såsom perturberad af
Jupiter, yppades en betydlig incgalilet,
beroende af orbitans excentricitet, som
likväl erhöll ett olika tecken mot h vad
observationerna fordrade; och i anledning deraf
ansåg han Newton.^ attraction såsonj.
i delta fall otillräcklig. — Clairaut och
d’Alembert meddelade (1747)- sedan
Eulers afhandljng inkommit, sina
solutioner af det namnkunniga problema trium
corporum, hvilket de användt på
månen. Olikheten i deras methoder, så
Väl sins emellan som med Eulers,
bevittnar att hvar och en för sig på samma
gång upplöst problemet, men de första
approximationerna hos båda inslämde
der-K. V. A. ylrsb. i8a3. -22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
