Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillika med. kalkhalten, kunna lemna ett
säkert kännetecken till kalkens större
eller mindre duglighet, fastän det hittills
ej velat lyckas att finna det. Kiseljorden
och lerjorden äro de egentligen
verksamma hland dessa ämnen; jern- och
manganoxiden samt talkjorden synas hafva, fögu
inflytande på kalkens duglighet. Det är
dock säkert mindre rigtigt att betrakta
dessa ämnen särskildt, då frågan ar om
deFas verkan på murbruket, än såsom
blandningar af chemiska föreningar,
hvilka, vid kalkstenens danande, blifvit
me-chaniskt inblandade, men hviikas natur nu
svårligen kan utrönas. Det enda som,
för det närvarande, med visshet blifvit
utrönt, är, att ju mera dessa främmande
ämnen tillsammans hafva karakteren af en
lera, desto tjenligare är kalken till
vattenmurbruk. *— Då man endast vill
skilja en duglig kalkart från en alldeles
oduglig, kan man af kalkstenens yttre
beskaffenhet hämta temligen pålitliga
kännemärken. De flesta flolägriga
öfvergångs-lialkstensarter, och i allmänhet all
kalksten som är färgad, tät och af matt brott,
hafva gifvit en till vattenmurbruk tjenlig
kalk. Kornigt eller krystalliniskt brott,
äf-vensom hvit färg och någon grad af
genomskinlighet, hafva alltid utvisat en mer
eller mindre oduglig art. De
kalkstens-ar-ter, som ligga mellan 1er- eller
alun-skifFer och hafva nästan samma fiirg som
skiffern, äro merendels de bästa; de må
för öfrigt bilda ordentliga hvarf eller
löre-Ä”. V. A. iSa3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
