- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Årsberättelse om framstegen i Vertebrerade djurens Naturalhistoria under åren 1840-1842 /
12

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

Ett nästan lika märkbart förhållande finnes
mellan djurarternes storlek och storleken af de ställen
som de bebo, så att de större arterna lefva i
hafvet, på kontinenterna och de stora öarne; men do
mindre, motsvarande arterna af samma slägten eller
familjer lefva i de små vattnen, på de små öarne
o. s. v. Förf. anförer att arterne tyckas t. o. m.
lätta sig efter storleken af koritinenterne; t. ex. att
Asiens elefant är större än Afrikas; att af Amerikas
båda skilda kontinenter har den sydliga, som är
mindre, oaktadt sitt tropiska läge, ej så stora
däggdjur som den nordliga; denna har dem ej så stora
som gamla kontinenten, och Australiska fastlandet, som
är det minsta af alla, har ej något enda så stort djur
som de större i Sydamerika. Hit hörer äfven den
ganska rigtiga uppgiften, att norra hemispherens djur
äro nåsrot större än de som tillhöra den södra.

O

De arter som lefva på berg äro oftast, ehuru
ej alltid, mindre än motsvarande soin lefva i
låglandet.

De flesta slägten eller familjer hafva sina
största arter i de varma klimaterne och aftaga i storlek
mot de kalla; men en del visa motsatsen, och hafva
de största i kalla, de minsta i varma zonen (t. ex.
hund, björn och Mustela-formerne); men inga
däggdjursformer finnas, som äro störst i de tempererade
luftstrecken och aftaga både åt norr och söder.

Dessa regler, som nästan utan undantag gälla
för däggdjuren, förlora allt mera af sin giltighet ju
längre nedåt djurserien man vill använda dem, men
de blifva dock alltid i allmänhet rigtige. Ju mera
naturlig och afslulen en grupp (klass, ordo, genus
etc.) är, desto mera gälla de anförda reglerna, [t.
ex. bland fåglar och insekter]; men de s. k.
öfver-gångsformerne visa betydliga undantag från dem, och
aldra minst gälla de för de lägre djur som växa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184018421/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free