- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Årsberättelse om framstegen i Vertebrerade djurens Naturalhistoria under åren 1840-1842 /
49

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

Guyon meddelar all i Algirien är det högst
vanligt all träffa en art blodigel (Hæmopis vorax) i
munnen, luftröret och svalget af däggdjur. De flesta
vilda djur hafva dem uti sig. Äfven hos menniskor
hafva de blifvit funne. En oxe hade elt dussin i
muncaviteten samt 15 i larynx och luftröret
(Institut 1841).

Enligt undersökningar som gjordes tillfölje af
öfverenskommelse vid British Association 1839 och
kungjordes i dess Report 1840, hafva en mängd
salter funnits fjenlige att förvara djuriska preparater.
Bäst af alla befunnos solutioner af basiskt kolsyradt
kali (KC), bicarbonas kalicum (KCJ) och arseniksyradt
kali. Äfven alun m. fl. vanliga salter (Se Fror. N.
Not. 331).

Busseggkr omtalar ett högst besynnerligt djur,
som han ej kände, men hvaraf han sett spår på den’
sandiga stranden af blå Nilen vid nya Dongola, d. 17’
Juni 1838. Spåren liknade något dem af en apa,
men de stodo ej efter hvarandra såsom spår pläga
stå (— — ), utan de stodo transversella mot
djurets väg, och alla sinsemellan parallela samt med
tårna vända åt samma håll (såsom | | j |); djuret
hade således gått framåt med fötterna vridne åt ena
sidan. Man ser vanligen apor i någon mån föra
fötterna snedt, men ej iså hög grad; dessutom
tycktes de blott vara efter 2:ne fötter, liksom om en
menniska hade gått åt sidan genom att flytta
fötterna förbi hvarandra åt det hållet. Negrerna sade att
dessa spår voro af en "flodmenniska" som högst
sällan visar sig. De ledde från vattnet opp till ett
åkerfält, samt derifrån åter ned till vattnet. De äro
stora: längden uppgifves till "lO,y" (tum? eller
centimeter?). Tårna äro ganska korta och tjocka;
således kunna de ej vara af en apa. Tummen är ställd

Prof \ Sundevalls Årsb. 1840—7842•

Blodiular
hos
lefvande
djur.

Förvaring
af
djuriska preparater.

Fabulös»
eller
ovissa djur:
fr. Afrika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184018421/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free