- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Årsberättelse om framstegen i Vertebrerade djurens Naturalhistoria under åren 1840-1842 /
155

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

sluter en annan, ännn smalare ocli spetsigare blåsa,
Matrixy och denna innehåller en vätska, samt en
arter och en ven. Mellan båda blåsorna (eller hudarne)
ligger ett lager af ett finkornigt ämne, hvaraf fjädern
bildas. Så snart fanstrålarne börjat bilda sig,
hvilket sker från spetsen, utskjuta de i form af en
pensel genom spetsen af yttre blåsan, som der
genomborras. Då fjädern är färdig återstår af den yttre
blåsan endast ett fnas, kring nedre delen af fjädern,
ofta i form af en söndrig, tunn hud. Hela fanet med
skaftet bildar sig först; röret är det sista som blir
färdigt. Den s. k. själen i röret, är en följd af
coniska hudar, som aflöst sig från yttre ytan af
matrix, och qvarsitta såsom tutar instuckne i
hvarandra. Den öfversta (första) skjuter med sin spets ut
genom nafveln. — Fanstrålarne synas ursprungligen vara
sammanbnndne, men så snart de blifvit bildade äro
de åtskilde. Hvarje stråle liknar då en smal
strimma, bestående af celler, som ligga ganska många i
bredd. I början är denna strimma platt; sedan blir
den prismatisk. De celler, som utgöra dess sidor,
ordna sig i sneda rader, och af hvarje sådan sned
rad blir en secundär stråle (Radius Nzh.). Hvarje
secundär stråle består således af en enkel rad
sammanflytande eller hopvuxna celler. Den utbildas
vidare derigenom, att den blir platt med ganska tunn
kant. Emot basis är småstrålen bredare, emedan
cellerne der äro kortare och utsträckte på bredden;
deras kanter sammanflyta der till en jemn, otandad
kant. Efter midten, der cellerne äro mera
utsträckte på längden, blir småstrålen smalare och får en
tand i ena kanten för hvarje cell; och denna tand
antager formen af en fin krökt spets (Hämus Nzh.).
Vid småstrålens ända äro cellerne mest långsträckte
samt uti hvardera kanten försedd med en lång, fin,
rät spets (ciliæ Nzh.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184018421/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free