Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257’
gande, under det de 2 första starkt aftaga. Ju längre
tillbaka i tiden, desto mera äro formerne afvikande
från de nu lefvande, ocli det är märkvärdigt, att de
äldre dels visa tydlig öfverensstämmelse med (eller
(|varstadnande vid) tidigare perioder af embryo, dels
närma sig till andra djurclasser. Uti de äldsta
jordlagren förekomma fisk-slägten som visa en förvånande
[åtminstone yttre] likhet med Tri lobiterne, hvilka
äro urtypen för Crustaceerne och för hela articulerade
djurserien, och som blott finnas uti de aldra äldsta
jordbildningarne. Det ser ut som om dessa första
representanter af djurriket ägde en verklig inbördes
slägtskap. Men de äldsta fiskarne hafva en ännu
tydligare likhet med Amfibierna, isynnerhet med de
äldsta, uti nästföljande formationer uppkommande
formerna deraf, som alla höra till de stora, nu utdöda
ödlorna, och Ag. anmärker att dessa (Ichthyosaurus,
Plesiosaurus m. fi.) ej blott visa analogi med
fiskarna, utan äfven med de långt sednare uppträdande
äldsta Mammalia, nemligen Pachydermerna i
tertiärformationen och Hvalarne. Vidare utmärka sig de
äldsta fiskarna genom en outbildad form i allmänhet,
så att de olika delarne af samma djur, såsom fjäll,
tänder och ben, likna hvarandra så nära, att man
ofta har svårt att urskilja dem. Men ju längre,
framåt, desto större bli variationerne och desto tydligare
bli olikheterne såväl mellan djurclasserna, som
mellan hvarje individs delar. De äldsta, amfibielika
fiskarna, och öfverhufvud alla, som förekomma i de
3 äldsta stora geologiska hufvudperioderna
(öfver-gångslagren, stora kolformationen och Trias eller
hunter Sandstein m. m.) hafva sned stjert, så att
kroppsspetsen böjer sig uppåt i stjertfenans öfre lob,
och den egentliga fenan sitter under stjertspetsen.
Vi skola strax längre fram visa att delta beror på
Prof. Sundevalls Årsb. 1840—184-2. 1’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
