- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Berättelse om framstegen i Vertebrerade djurens Naturalhistoria och Ethnografien under åren 1845-1850 /
138

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 32

Therologi.

Bbookes uppställda arterna förkastas, och beskrifning
lemnas pS djurets variationer, men ingen förklaring
lemnas öfver de af Bbookes anförda namnen (jfr årb. 4842,
84). Namnet bör skrifvas Orang-utan; ej utang,
som betyder skuld; men han anser detta namn vara
infördt af Europeerna, emedan infödingarne ingenstädes
jemföra detta djur med menniskan, och öfverallt hafva
andra namn för detsamma, olika på olika ställen.
Orang-utan är trög, lefver ensam eller understundom några
yngre tillhopa, blott i skogarna, på låga, sumpiga
trakter. Den är ganska skygg; har hörselsinnet mest
utbildadt; bygger sig, för natten, en sort läger af grenar,
med mjukare bädd af löf o. d. Sårad afbryter den
och nedkastar grenar, och låter ofta höra ett vrålande,
panter-likt läte. Några af Borneos halfvilda folkslag
äro högst begärliga efter dess kött. Den finnes qvar,
ehuru ej allmän, i V. och S. Borneo, men ej i det
befolkade Banjermassing (i S. O.). På Sumatra känner
man den blott från "N. Ö. delen af ön , i rikena Siak
och Atjen" [det förra ligger dock på midten af ön].
Den största ef som M. sett hade 5 fots längd till
tåspetsen och 7i fots armsträckning. Den största ? hade
6 fots armvidd.

Af Hylobates är syndactylus den, som mest
närmar sig till S. satyrus. Den afviker från de öfriga
i några anatomiska detaljer, men liknar dem
fullkomligt i totalhabitus och seder, be äro skygga: i
ungdomen lifliga, sedan phlegmatiska; lefva parvis eller i
små flockar af 40—4 2, mest i fikonskogarna uppåt
bergen, men de fly alltid nedåt dalarna. De gå
endast i nödfall på marken, och då på två ben, illa
springande. I träden kasta de sig mellan grenarne,
endast med armarne och göra ofta, på detta sätt, språng
nedåt af 30—50 fots vidd. — På Sunda-öarne finnas
blott 4 arter, och samma art finnes ej på två öar.
De äro: 4, H. syndactylus på Sumatra. Den har,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:07:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184518501/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free