Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 4. Consummatum est
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
IV.
Consummatum est.
Den lilla nyfödda flickan i Mellangärden var så
späd och klen, att det dröjde en månad, innan man
kunde tänka på att resa med henne till prostgården
för att få henne döpt och skriven.
Under denna månad satt Ida kvar som förut nere
i stugan, flyttningen, som barnmorskan lovat Hanna
så visst, hördes ingenting av. Först var det Hanna
likgiltigt vilket. Där hon låg, hade hon en
förnimmelse av att hennes bädd sjunkit djupt ner som en
kista och allting skedde över hennes huvud, gled
henne förbi. Men med det att hon hämtade sig
något, kom hon i jämnhöjd med jorden igen, och
nu började Ida på nytt att intressera henne. Åt
Frånse sade hon ingenting, men hon anföll Lydia
med frågor, hur det kunde komma sig, att den
dåliga kvinnan fick vara kvar. Lydia visste inte vad
hon skulle tro.
— Det kan vara lia så gott att ha di under ögona,
försökte hon trösta Hanna. Alltid är det nyttigt för
någe. Sä ingenting om flyttningen, men eftersom
Ida inte använder lillkammarn, så hyr ut den till den
varsta ryssan i hela socknen näst efter me.
— Kokemartina?
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
