Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 7. Egypten och Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTEN OCH KANAAN
— Jag har nyss vänj t å den minsta, sade hon.
Och nu ska jag kanske ha ett barn till. I kan inte
förstå hur sånt håller en fast. Frånse han förstår
at han, det är hans bästa medel, när han börjar å
märka, att han inte vet var han har me.
Anders Petter fundera lite.
— Emma, syster din, ska ju giftas te hösten,
sade han så.
— Ja-
— Tror du inte, att far och mor kunne behöva
de hemma?
— Ål tro, att ja fe komma hem me alla ungarna,
ifall jag ge ifrå Frånse eller han jaga ut me? Va
I är barnslier bleen, mårbro!
— Jag är gammal och skröplier, det är sant, men
så möt tro jag, att jag kunde ställa om för de, sade
han. Och vad allt hade du inte räddat dina bam
frå då, tro du?
— Tro I det är fara för mina barn nu då?
— Ja, det tro jag. För tiden och evigheten.
— I vet inte, vad det är I talar om. I måtte
vara halvvägs i himmelen redan, I mårbro. Att gå
te länsman me Magnus’ sak och med allt det andra,
jag har på sinnet, det är ingenting annat än döden. I
känner inte Frånse så gott som jag. I menar kanske,
att I andra kan skydda me. Det skulle jag inte ta
på me, var jag I. Och menar I att det likafullt vore
bäst för barna? Lina med sina sex kan inte ta se
an di, Hilma ville nog, men hon är det fattigaste
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
