Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 8. Lågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
reda på sanningen, men jag kan inte göra mig till
narr, därför att fru Adamson kanske har något
personligt emot Ida, och helst skulle vilja förhindra
att hon fick sina affärer oppredade. Och inte ska
fru Adamson tro, att det löna se det minsta för
henne att resa in te stån, di skulle bara skratta ut
henne.
— Skratta, jag tror inte det, sade hon, och där
var i hennes ton något, som väckte hans
uppmärksamhet. Jag tror att jag kan visa bå domare och
länsman att jag är ute med sanningen.
Han kastade en blick på hennes fasta, klara
ansikte, där han kunnat läsa ett oryggligt beslut om
han förstått sig på det.
— Om frun har något mer att komma med, sade
han tveksamt.
— Ja, sade hon, det har jag. Och eftersom det
inte kan gå på annat sätt, så ska jag tala om allt
vad jag vet. Så må han då äntligen begripa, att jag
inte far med löst prat. Kom ihåg att det jag nu
talar om, det har jag hört av hans egen mun. Och
hon började helt lugnt berätta om den dagen, då
gamle fader Adam blivit åderlåten.
Länsman slog ifrån sig med båda händerna.
— Såna gamla historier, som hände långt innan bå
frun och jag ble födda, vad ska det nu tjäna till
att dra opp dem ? Jag trodde minsann, att frun hade
färskare nyheter att bju på.
— Di kommer, sade hon med skymten av ett
småleende, var inte rädd, komsarjen. Men så
längesen är det inte, ändå, för nog ser komsarjen ut att
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
