Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brytningstid 123
alla förhållanden och intill mina sista krafter tänker
uppehålla Tidskriften.»
Det var emellertid förenat med många svårigheter att
genomföra detta beslut. Redan dä det gällde 1865 års
årgång, hade doktor Edquist i Uppsala betänkligheter vid att
kvarstå som förläggare. Att manuskript och korrektur
oupphörligt måste gå fram och åter med
Stockholmsdiligen-sen eller båten vållade ständiga uppskov och otaliga
ändringar, som kunnat undvikas, om båda redaktriserna befunnit
sig på platsen. »Fröken tänker om så många gånger»,
beklagade sig den gamle sättaren Säfbom för Rosalie.
Esselde å sin sida var mången gång förtvivlad över att
tryckningen gick så långsamt, att artiklarna förlorade i
ak-tualitetsintresse. Det harmade henne även att den
ekonomiska uppgörelsen visade sig medföra det resultat, att
redaktrisernas egna arvoden understego de honorar, som de
ansågo sig böra erbjuda för bidrag som de begärt. »Från
alla håll talar man om att Tidskriften är mer och mer spridd
och läst, och man borde väl då kunna hoppas att Red:n
skulle få större tillgångar», skriver hon i januari 1865.
Dessa förhållanden framkallade en önskan att kunna ge
ut tidskriften på eget förlag, och Esselde började i slutet
av året höra sig för om möjligheten att trycka den i
Stockholm. Hon hade därvid även i sikte att lätta bördan för
sin medredaktris och själv taga tillbaka the drudgery part.
En erfarenhet, som hon nyligen haft, gjorde henne
förhoppningsfull. För att få sin broschyr om representationsreformen
och kvinnan tryckt hade hon nämligen vänt sig till Sigfrid
Flodins boktryckeri och fått det bästa intryck i fråga om
ledningen av denna affär. Icke blott fru Flodin, som före
sitt giftermål startat den, utan framför allt hennes högra
hand, fru Sophie Whitlock, visade sig också nu hysa
verkligt intresse för tidskriften.
Fru Whitlock, som sedermera livet igenom skulle bli
Esseldes trofasta medhjälpare och vän, var redan nu färdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
