- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
139

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NYA LIVSOMRÅDEN

139

missförståndet, som han kallar det, uppstått. »Jag märkte,
att jag måste fly för att ej göra förargelse. Min ställning
var då sådan att pligten fordrade att afbryta, innan det
för mig var försent. Jag gjorde det, och gjorde det med
den bittraste försakelse; men jag segrade öfver mig sjelf.»

Förhållandena voro nu förändrade. Adlersparre hade
våren förut förlorat sin hustru. Den starka känsla, som
han i sitt brev antyder, steg på nytt inom honom, och det
blev honom omöjligt att ej låta en förhoppning om
gensvar framskymta.

På Esselde verkade brevet som en uppenbarelse,
blixt-likt belysande det förflutna. Det borttog bitterheten av
brytningen, men det försvårade, omöjliggjorde kanske, att
lägga grund till ett nytt personligt förhållande av den art
hon önskade. Och att hon vid sina mogna år och mitt
uppe i en rik verksamhet skulle ge vika för en hela hennes
liv omskapande makt, föreföll henne till en början lika
omöjligt som att solen skulle gå upp i väster.

Det blev en tid av spänning, och mången gång hotade
nya missförstånd att riva upp vad som vunnits i närmande.
Först i slutet av februari träffades de båda forna vännerna
personligen, och sedan förnyade Adlersparre ofta sina besök,
ehuru han allt emellanåt gick förgäves och måste skriva
i stället. »Att söka min nådiga Fröken är som att dyka ned
i hafvet efter perlor», beklagar han sig; »lyckas man, är
man superlativt förtjust, men 99 gånger af 100 misslyckas
man.»

Då Esselde till midsommar lämnade staden och med
sin mor, som numera ej orkade med några längre resor,
flyttade ut till fru Limnells mångbesjungna sommarresidens
Lyran, där hon gästfritt ställt ena våningen till sina vänners
disposition, måste hon emellertid för sig själv erkänna att
hennes förhoppningär slagit fel. Det hade ej lagts någon
ny grund för det gamla förtroliga tankeutbytet, vänskapen
från de första åren hade ej kunnat väckas till nytt liv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free