Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA LIVSOMRÅDEN 141
Som du ser, dearest, gäller det för mig icke att finna
en smula mer eller mindre lycka, men att finna det rätta,
som alltid bär sin egen lycka med sig; eller bättre att
böja sig under Guds kärleksfulla vilja, viss att dermed
alltid följer den bästa välsignelse för alla parter. Men att
rätt tolka denna vilja — deri ligger svårigheten. Mig
synes att den pekar på försakelse — dock med
bibehållande af den makt till det goda, som kan innebäras i ett
lugnt vänskapligt — hvad A. förr plägade uttala som sin
högsta önskan — ett broderligt förhållande, om ett sådant
numera kan komma till stånd. Men det är detta A.
förnekar. Hans väsen är allt eller intet.»
Esselde väntade ej förgäves svar på sin fråga.
Adler-sparre skrev: »Ja, här är jag! Jag erkänner ångerfullt
mina förseelser och redogör för orsakerna. Jag har många
fel, har haft ännu fler, men den jag älskar, den älskar jag
mer än mängden af menniskor förmår att fatta . . . Men
detta är ej att leka med.»
Dessa ord och hela det innehållsrika brevet sopade med
ens bort de betänkligheter, som hållit Esselde vaken under
högsommarnätterna ute pä Lyran. Hon skriver samma dag
några hastiga rader: »Ja! Det fins saker som äro
outsägliga-Tänk er derför, såsom svar, allt hvad ni sjelf vill — då er
vilja är som ädlast och bäst. Komme sedan hvad som vill.»
Härmed var det innersta av förhållandet klart och
spänningen upplöst i en genom alla bekymmer och
svårigheter bärande »underström af djup och stilla glädje». Yttre
hinder funnos, och spörsmålen om dem måste ännu vägas
på samvetenas finaste, känsligaste våg. »Äfven inre trodde
jag fanns», skriver Esselde. »De ha likasom smultit bort
på den sista tiden.»
En månad senare talar hon om sin »bäfvande undran
att något så brutet kunnat bli helt igen», sin »innerliga
förvissning att hvad som bestått i en sådan eld, hvad som
återstår efter en sådan sofring dock måste vara rent guld».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
