Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kunna räkna L. H. Aberg och Urban von Feilitzen,
pseudonymen Robinson, som medkämpar i den striden.
Aberg hade redan på sjuttitalet tydligt prononcerat sin
ställning. Med avseende på Robinson åter hade Esselde
till en början känt sig osäker och i honom trott sig se
snarare en motståndare än en vän till kvinnorörelsen.
Robinson hade på hösten 1874 debuterat med det
märkliga arbetet Protestantismens Mariakult, där författaren
starkt betonar den olikhet i uppgifter inom samhället, som
sammanhänger med olikheten mellan man och kvinna.
Arbetet antydes ganska snävt i Tidskrift för hemmet 1876 i
en artikel om Comte, med vilkens läror det säges erbjuda
»mer än en märklig berörelsepunkt». Den »närmare
granskning», som Esselde där säger sig ha fått löfte om,
återfinnes dock icke i tidskriften.
För Ellen Key, som blivit betagen i boken och, som hon
själv säger i en vacker essay över Robinson, uttryckt sin
»hänförda tacksamhet» i en anonym tidningsanmälan, har
Esselde antytt skälen till att hon tvekade att själv offentligt
uttala sitt omdöme om den. Hon talar om omöjligheten
för en gift kvinna »att i en sådan granskning bära fram
hvad hon känner vara rätt och sannt, utan att utsätta sig
och sina innersta förhållanden för kommentarier och prat.»
Att boken livligt intresserat henne och lockat henne som
ämne för föredrag är dock redan omtalat. Hon spårar i den
»en missriktning, som inverkar på hela mensklighetens
utveckling och hvars spår kan skönjas genom hela dess
historia», men som hos Robinson framträder »i bredd med
så mycket, som vackert strider deremot», att granskarens
värv skulle vara »dubbelt frestande».
På åttitalet upptäckte emellertid Esselde att hon i Robinson
hade ej en motståndare utan en bundsförvant. Det var först och
främst hans djupgående studie över Ibsen och
äktenskaps-frågan som gav henne detta intryck. Därtill kom ett par
månader senare, i april 1883, en artikel av honom i Uppsala-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
