Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väljas, man vore frestad att tro för sin fägrings
skull, iklädda eleganta toaletter, arbeterskor äro de
alla. Den granne biskopen, vars släp bäres upp
av små förtjusande, bekransade alfer, under en
baldakin visar hostian för den på trösklarna
knäfallande mängden. Ljusstakarna, som brinna gyllne
i den klara dagern, de skira floren, klädernas
gulvita glans, lågorna som stå röda mot solguldet,
tronhimmelns purpur, kvinnornas skönhet,
prästernas myndiga miner, blomprakten, den
doftmängda luften, allt inom ramen av en trång gränd
— dårar sinnet. Ovillkorligen böjer man sig. »Bella,
bella» är det stående ordet på allas läppar, och
leende nyfikenhet ser jag spela på allas ansikten.
Varken hos deltagare eller åskådare varsnar jag
något av det inåtvända uttryck, som hos oss vid
dylika högtider plägar vara tillstädes. Också vid
dödens fest har jag iakttagit denna likgiltighet för
innebörden av det skådespel, som bjuds.
Skådespel är det alltid.
En dag dog en granne i huset bredvid, en
omtyckt och värderad man, och 24 timmar efter
kommo enligt bruket hans bästa vänner för att
bära honom bort. Det var mörka kvällen då jag
nedifrån torget hörde en klagande sång och
plötsligt såg gatan lysas upp av ett rött sken. Inom
ett ögonblick fylldes platsen av människor, som
trängdes omkring ett svart korsstandar, omgivet
av en hop figurer med tända facklor. Männen
voro höljda i svarta kåpor, hatten buro de likt
medeltida vandrare hängande på ryggen, och an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
